Ledare: Förhandlingar i ordets rätta bemärkelse
52 procent av de förtroendevalda rapporterar att man på den egna arbetsplatsen förde samarbetsförhandlingar om uppsägningar och permitteringar i fjol – inom transportbranschen var andelen 70 procent.
Men förhandlingar i ordets rätta bemärkelse var det inte fråga om på många arbetsplatser. Inte ens hälften av de förtroendevalda som var med om att förhandla ansåg nämligen att de kunde påverka slutresultatet. Nedskärningarna var förutbestämda, men arbetsgivaren upprätthöll någon form av förhandlingsfasad i de sex veckor som lagen förutsätter. Vanligast var det med sådana här skenförhandlingar på små arbetsplatser och inom transportbranschen.
Begreppet samarbetsförhandlingar har tyvärr i praktiken kommit att betyda samarbetsförhandlingar om uppsägningar och permitteringar, vilket egentligen bara är innebörden i kapitel 8 i lagen om samarbete inom företag. Målet med samarbetslagen är att ”i samförstånd utveckla företagets verksamhet och arbetstagarnas möjligheter att påverka de beslut som fattas i företaget”, som det står i inledningen av lagtexten.
Visst, så här fungerar det på en del arbetsplatser – vissa företag har regelbundna ”positiva” samarbetsförhandlingar där man i konstruktiv anda tillsammans går igenom hur företagets och personalens ställning kan förbättras. På de här arbetsplatserna förstår man att goda förhandlingsförbindelser till personalgrupperna – och en nöjd personal – är nyckeln till framgång. Personalen är företagets viktigaste resurs.
Men samtidigt saknas den här insikten hos många arbetsgivare – i synnerhet bland skrämmande många storföretag. Den stereotypt finska ledarskapsstilen management by perkele – där arbetsgivaren dikterar och de anställda tvingas lyda, ofta under hot om att förlora jobbet – stärker bara den nedåtgående spiralen.
Dåliga ledare har en tendens att slå ifrån sig all kritik. Det gjorde också Finlands Näringsliv EK i fjol när FFC och Löntagaren presenterade förtroendemannabarometerns skrämmande resultat, som visade att många arbetsgivare bryter mot lagar och avtal. Enligt årets barometer har situationen i det här avseendet förbättrats en aning, men ännu finns det mycket att göra.
De högsta direktörerna vet inte alltid bäst. Innovationer föds där arbetet utförs, av nöjda arbetstagare som känner sig delaktiga i företagets verksamhet. Men innovationer dör också, när missnöjda arbetstagare inte känner sig delaktiga. Har vi råd med det?
Jonny Smeds
