Lauri Lyly: Kärnan i fackföreningsrörelsens verksamhet bör vara att avskaffa ojämlikheten
FFC:s 18:e kongress
FFC:s ordförande Lauri Lyly fäste i sitt tal på FFC:s kongress särskild uppmärksamhet vid att inkomst- och förmögenhetsskillnaderna och skillnaderna i medborgarnas hälsa ökar i Finland.
- Man kan mäta hur välfärdssamhället fungerar endast om man ser till hur det behandlar sina svagaste. När inkomstskillnaderna och fattigdomen ökar är det fråga om politiska val, inte om naturlagar. De politiska beslutsfattarna har fattat vissa värdeval och slutresultaten är därefter, sade Lyly idag på FFC:s kongress i Tammerfors.
- Vi behöver mer arbete och mer rättvisa i Finland för att vi ska kunna förbättra utkomstmöjligheterna och levnadsförhållandena för dem som har det sämst ställt. Arbete behövs för att öka den gemensamma kakan och rättvisa behövs för fördelningen av kakan, framhöll Lyly.
För att bekämpa fattigdomen är det enligt Lyly viktigt att de ungas framtid kan tryggas, att långtidsarbetslösa och partiellt arbetsförmögna får ökade möjligheter till sysselsättning och att utkomstskyddet och grundtryggheten förbättras. Också FFC:s förslag om en minimilön på 1 800 euro är nära förknippat med att avskaffa fattigdomen.
Lyly frågar om det är rätt att lönerna för de högsta cheferna i konkurrenskraftens namn har höjts så att de är över tio gånger högre än en vanlig arbetares lön. Samtidigt kräver man från samma håll att de allra lägsta lönerna ytterligare ska sänkas.
- Under senare år har belöningen av de högsta cheferna skenat iväg. Lönerna, arvodena, dividenderna och andra förmåner står över huvud taget inte längre i någon proportion till ansvaret och kraven i arbetet. Förklaringen att en del av belöningen kommer från ägarnas fickor duger inte. Man måste ställa frågan på vilket sätt ett företag har ökat sin förmögenhet? I huvudsak är det ett resultat av hela personalens ansträngningar. Belöningen av direktörerna måste granskas kritiskt i framtiden, krävde Lyly.
Lyly efterlyste också i sitt tal enighet inom fackföreningsrörelsen.
- Av tradition har man sagt att fackföreningsrörelsen aldrig är starkare än sin svagaste länk. Man kan också se på detta i omvänd ordning, det vill säga att fackföreningsrörelsen är just så stark som dess starkaste länk. Med detta avser jag det som varit en tradition inom fackföreningsrörelsen, nämligen att den starkare hjälper de svagare. Om detta försvinner syndikaliseras den finländska fackföreningsrörelsen och blir en rörelse där man driver endast de egna små gruppernas intressen, betonade Lyly.
- Om och när vi är starka kan vi ta tag i svåra frågor - och vi måste faktiskt våga göra det. Vi får inte endast vara en nej-rörelse. Om vi försöker lösa till och med svåra frågor i tvåparts- och trepartsförhandlingar har vi också i fortsättningen något att säga till om, och man lyssnar på oss i det finländska samhället, framhöll Lyly.
Lyly anser att dagens splittrade avtalsrundor utgör en prövosten för fackföreningsrörelsens samarbete och enighet.
- När vi inte längre har centraliserade inkomstpolitiska förhandlingar är avtalsförhandlingarna tidsmässigt splittrade och förhandlingar förs vid hundratals olika bord. Det finns emellertid frågor som inte faller inom kollektivavtalsområdet som måste tas hand om: sysselsättningen, förlängda yrkeskarriärer, förbättrad köpkraft och avskaffandet av fattigdomen, förbättrad kompetens, rättvisare beskattning, kampen mot svartekonomin och så vidare. Det finns många områden där vi kan påverka, men har vi nya verktyg för att göra det? frågade Lyly.
Lyly anser att ett starkt avtalssamhälle också framöver behövs i Finland. Med den modellen har man kunnat förändra världen och förändrats med världen.
- Nu är det hög tid att få ett starkare trepartssamarbete för att bättre kunna samordna den ekonomiska politiken, budgetpolitiken och arbetsmarknaden. Sysselsättningen, produktiviteten och köpkraften bör stå i centrum, sade Lyly.
- Också i den här modellen ska förbunden givetvis ha hand om att avtala om enskilda arbetsvillkor på arbetsmarknaden, men inom en gemensam ram. På så vis kunde man göra det lättare att också ingå förbunds- och branschvisa avtal.
- Fackföreningsrörelsens grundläggande uppgift är att ingå kollektivavtal, där besluten om lönerna är en viktig del. FFC:s målprogram erbjuder tre alternativ för styrningen och samordningen av avtalspolitiken. Av dem, eller genom en kombination av dem, kan man skapa ett förhandlings- och samordningsalternativ som bäst passar för de frågor man vill driva och för varje enskild situation, framhöll Lyly.
