Lagen om företagshälsovård bör ses över

Avtalsparterna överens

Lagen om företagshälsovård är den viktigaste lagen för att förebygga hälsoproblem i arbetslivet. Vid de inkomstpolitiska förhandlingarna kom de centrala arbetsmarknadsorganisationerna överens om att lagen bör ses över. Trots att man redan för ungefär ett år sedan började bereda lagen om företagshälsovård gav slutruschen vid förhandlingarna en ordentlig puff åt arbetet. Avsikten är att få en lagreform under detta år.

Bredare roll

Vill man öka arbetstagarnas välbefinnande kan man inte underlåta att beakta belastningsfaktorer som härrör sig från hur arbetet är organiserat. Då lagen omarbetas är det därför meningen att bredda företagshälsovårdens roll så att man bättre beaktar eventuella belastningsfaktorer i arbetsorganiseringen. De här kan uppkomma t.ex. i atypiska arbetsförhållanden, då man använder inhyrd arbetskraft eller vid arbets-, övertids- och vilotidsarrangemang. Arbetsgivaren bör informera företagshälsovården om arbetsarrangemangen och företagshälsovården bör aktivt följa med hur arbetet ordnas på arbetsplatsen och ingripa i missförhållanden.

Gemensamma risker erkänns

I köpcenter, industrihallar, kontorshotell och på andra liknande arbetsplatser kan arbetstagare anställda hos olika arbetsgivare utföra sitt arbete på samma ställe. Då utsätts alla arbetsgivarens arbetstagare för samma riskfaktorer, t.ex. mögel, våld eller farliga kemikalier. Därför är det förnuftigt att företagshälsovårdsproducenterna ser över de här riskfaktorerna tillsammans. Också de olika arbetsgivarna borde göra det. Lagreformen innebär därför ett genombrott för begreppet gemensam arbetsplats i alla branscher. Hittills har det i lagstiftningen konstaterats att en gemensam arbetsplats är möjlig endast inom byggnadsbranschen.

Utred arbetsbelastningen

Arbetstagarens rätt att få en utredning av sin arbetsbelastning är en viktig reform i lagen om företagshälsovård. Hittills har lagen om företagshälsovård sett arbetstagaren som mycket passiv, som ett slags produktionsmedel som ska "tas om hand", som inte har rätt att kräva utredningar om de faktorer som påverkar hans eller hennes hälsosituation. Efter reformen kan arbetstagaren då det är motiverat kräva en utredning av sin arbetsbelastning, d.v.s. är den för stora i relation till arbetstiden. Om företagshälsovården tillsammans med arbetsgivaren och arbetstagaren efter utredning konstaterar att arbetsbelastningen är för stor bör belastningen minskas och en uppföljning göras av vilken effekt åtgärderna har. På många arbetsplatser kunde en dylik utredning otvivelaktigt peka på behovet av nyrekrytering.

Förbättring i små företag

Små företag saknar ofta arbetarskyddsfullmäktig, något som inte ens förutsätts i lagen. Därför har arbetarskyddet på små arbetsplatser kommit att bli beroende av arbetsgivarens goda vilja och arbetstagarnas aktivitet. Reformen skulle ändra på detta. Arbetsgivaren skulle med hot om sanktion vara skyldig att ta upp frågan om att starta företagshälsovård, ändra den och ordna den tillsammans med personalen, också i små företag. Genom reformen har arbetstagarsidan velat försäkra sig om att det inte ska vara möjligt att låta bli att träffa avtal om företagshälsovård, säga upp ett avtal eller ändra villkoren i det utan att personalen informeras också i små företag med färre än tio arbetstagare.

Arbetstagarna bör bli aktiva

Då företagsverksamheten splittras, myndigheternas övervakningsresurser är bristfälliga och problemen i arbetslivet blir mer invecklade krävs en omfördelning av "spelmarkerna" i arbetslivet. Det går inte längre att passivt tänka att "bara jag får alla fördelar" och på så sätt skapa välfärd på arbetsplatsnivån. Såväl på arbetsplatserna som i lagstiftningen bör man utveckla arbetstagarnas färdigheter och sätt att delta, att de kräver sina rättigheter och håller reda på förmånerna. Den gemensamma kompromiss som arbetsmarknadsorganisationerna nådde vid den inkomstpolitiska helhetsuppgörelsen är ett steg i den här riktningen.

Jurist
Timo Koskinen