Kvinnorna lider mest av nedskärningarna
Det är lågutbidade invandrarkvinnor inom bland annat tvätteribranschen som lider mest av att det förebyggande arbetsmiljöarbetet har nedmonterats i Sverige.
Förslitningsskador uppmärksammas inte när Arbetsmiljöverkets inspektörer bara har tid med de mest allvarliga fallen och när arbetsmiljöforskningen nästan helt har försvunnit efter att Arbetslivsinstitutet lades ner.
– Sker det en olycka eller ett dödsfall vill arbetsgivaren visa att man tar tag i det. Däremot gör man inget åt förslitningsskadorna som kommer med åren. Man hade en väldigt bra forskning kring förslitningar på Arbetslivsinstitutet innan det lades ner, säger Håkan Sundman som är ombudsman på IF Metalls avdelning i Stockholms län.
Enligt honom är den lågavlönade tvätteribranschen belastningsergonomiskt en katastrof. Det är invandrarkvinnor som gör det tunga jobbet.
– Männen inom branschen står inte och manglar, hänger och viker tvätt. De är maskinskötare, som har bättre betalt och inte belastar kroppen på samma sätt.
Kalkylerar med att inte bli kontrollerade
På IF Metall Stockholm är man mycket bekymrade över arbetsmiljösituationen och över att det en gång så goda samarbetet med Arbetsmiljöverkets inspektörer har gått förlorat.
Håkan Sundman är ansvarig för arbetsmiljökommittén på avdelningen.
– Den dialog vi tidigare hade med Arbetsmiljöverket finns inte kvar. De har inte tid att jobba med skyddsombuden på samma sätt.
– Inspektörerna uppmuntrar inte till att jobba med arbetsmiljö, utan de är bara ute för att kontrollera, inflikar Göran Alexandersson som är regionalt skyddsombud på avdelningen.
När inspektionerna blir färre och kortare finns det arbetsgivare som låter bli att åtgärda arbetsmiljöproblem eftersom risken att åka fast är liten.
– Vissa kalkylerar helt kallt med att de inte blir kontrollerade, berättar Håkan Sundman.
Dessutom har en stor del av specialkunskapen gått förlorad när Arbetsmiljöverket har genomgått ett generationsskifte.
– De yngre inspektörerna kommer inte från branscherna, utan är akademiker från skolan. De får lära sig lagtext, och det är ju jättebra, men de har ingen praktisk kunskap om hur till exempel maskinerna fungerar, säger Göran Alexandersson.
Fler skyddsombud
IF Metalls Stockholmsavdelning har 13 500 medlemmar fördelade på drygt 1000 företag. Ungefär 5000 av medlemmarna jobbar på jätteföretagen Scania och Astra Zeneca, men största delen av arbetsplatserna är små.
– Medeltalet är fem anställda per företag, säger Håkan Sundman.
Han berättar att avdelningen har drygt 500 skyddsombud, och att antalet har stigit de senaste åren eftersom facket jobbat aktivt med att rekrytera skyddsombud.
De regionala skyddsombuden Göran Alexandersson och Ann-Cristine Rahmqvist är anställda av avdelningen för att fungera som stöd för lokala skyddsombud och hjälpa medlemmar på arbetsplatser som saknar eget skyddsombud.
– Vårt mål är att en gång i året besöka varje företag. Det mäktar vi inte med i dagsläget, utan vi når knappt hälften, berättar Håkan Sundman.
Skillnaderna mellan hur företagen förhåller sig till arbetsmiljöarbete är stora.
– Två företag har utbildat all personal i arbetsmiljö och de ser vinsterna med det. Det är en bra konkurrensfördel, säger Ann-Cristine Rahmqvist.
Håkan Sundman påpekar att det blir allt svårare att få arbetsgivarna att förstå vad de har att vinna på god arbetsmiljö när forskningen har försvunnit. Inom bilbranschen har arbetsmiljön ändå förbättrats efter att facket kunnat visa att mekanikerna blir sjuka av vissa arbeten.
– En duktig bilmekaniker drar in pengar till företaget, så det blir dyrt om han eller hon är sjuk. Då investerar man hellre i arbetsmiljön, säger Håkan Sundman.
Arbetsgivare är dåligt insatta i arbetsmiljöfrågor
En sak som bekymrar IF Metallarna är hur dåligt insatta många arbetsgivare är i arbetsmiljöfrågor.
– Om du som anställd ska jobba med till exempel truckar ska du ha en viss utbildning. Däremot kan vem som helst bli arbetsgivare. Det är fascinerande, säger Göran Alexandersson.
Jonny Smeds
