Kolumnen: Läkarstrejken och massmedierna
Den pågående läkarstrejken är småningom inne på sin femte vecka. Beklagligt. Det är synd att man inte kunnat komma överens om löne- och arbetsvillkoren på annat sätt. Det här leder till allt längre köer i de också annars överlånga väntetiderna. Det tär på människors hälsa och ifall det fortsätter och ytterligare trappas upp äventyras inte enbart hälsan, utan också livet.
Personligen är jag överraskad av att landets massmedia så till den grad tigit ihjäl denna strejk som trots allt är ett hot mot människans välbefinnande. Jag kan inte tro att det är fråga om att alla massmediala redaktioner är fullproppade med i dålig kondition varande redaktörer som är rädda för repressalier. Nej, snarare är det nog ett uttryck för att också den borgerliga pressen äntligen funnit en strejk man godkänner. I ett sådant fall passar det ganska illa med pluralistiskt analytiska ställningstaganden.
Som jag förstår det är åtminstone dagspressen och i synnerhet eftermiddagspressen medier för åsiktsbildande. Så har åtminstone tidigare varit fallet. I gott minne finns ännu inställningen till bl.a. de FFC-anslutna pappers- och transportarbetarnas arbetskonflikter. De sablades ner i varenda en "nyhetstidning" med lite självaktning. De utropades till nyckelgrupper och deras strejkrätt ifrågasattes. Här hängde borgerliga politiker på ända upp i riksdagskretsar. Man talade allmänt om de stora ekonomiska förlusterna strejkerna innebar. Jag kan inte påminna mig ett enda tillfälle där massmedia skulle ställt sig på de strejkandes sida. Undantagen utgjordes av fackförbundens egna tidningar.
Man hade kanske väntat sig att tiderna förändrats. Men åtminstone tycks den sanningen fortfarande leva vidare som nuvarande EU-ombudsmannen Jacob Söderman sade för cirka 30 år sedan: "I Finland är kapitalet oerhört mycket bättre skyddat än de anställdas liv och hälsa". De orden fällde han i samband med arbetarskyddslagstiftningens förnyande i början av 1970-talet.
Trots att det nu ser ganska dystert ut på denna strejkfront får man väl hoppas att det sunda förnuftet slutligen utgår som segrare. Fast om man får tro den unga läkaren, som vid strejkens inledande med brösttoner och ledd av den så beryktade läkaretiken, i TV-rutan sade sig vara redo att strejka åtminstone till slutet av detta år är det orsak att se med bekymmer på situationen. Läkarnas 20 % lönekrav är trots allt i världsrekordklass, åtminstone om man jämför dem med den inkomstpolitiska helhetslösningen på cirka 2 %.
I hopp om att skapelsens krona, människan, fortfarande är rustad med en sund tankeförmåga.
Kaj Wallenius
