Kolumnen: Året snart till ända!
År 2001 är snart historia. I slott och koja samlar man småningom ihop erfarenheter och annat material över fattade beslut för bokslut och verksamhetsberättelse. Så ock inom verkstadsklubbar, fackavdelningar och lokalorganisationer. Ja inom hela rörelsen. Man räknar ihop debet och kredit samt drar slutsatser huruvida man kunde gjort saker annorlunda eller kanske till och med bättre. Självkritik är kanske en av de bästa vägarna till lycka och framgång.
Så vitt jag nu förstår kan man med fog anse att den fackliga rörelsen gjort bra ifrån sig också under detta verksamhetsår. Den nya inkomstpolitiska uppgörelsen utgör inget hinder för en ekonomisk tillväxt också under nästa år. Uppgörelsen tryggar i snitt också köpkraften för den enskilda medlemmen. För de arbetslösa ger den något tillbaka av det som Aho-Viinanen regeringen skar bort av de redan tidigare blygsamma arbetslöshets-dagpenningarna. Vackert så.
De arbetslösas antal är dock fortfarande alltför högt. Med de många goda åren bakom oss, borde vi som nation kunnat styra utvecklingen i en mera sysselsättande riktning. Här har naturligtvis arbetsgivarna i vårt land varit i en central ställning. Av någon underlig anledning har jag fått för mig att man på det hållet fortfarande slänger ut de anställda som befinner sig i pensionsslussen och delvis är det därför besvärligare att få siffrorna uppsnyggade.
Internationellt sett har terrordåden i USA dominerat höstens diskussioner. De drygt 6000 människor som fick sätta livet till i World Trade Center är av den storleksklassen att en vanlig dödlig människa inte har lätt att bilda sig en uppfattning om katastrofens omfattning. För facket, som är en fredsälskande rörelse, har dessa händelser varit svåra att bearbeta. Att återgällningarna i Afghanistan skulle göra slut på den internationella terrorn, tror dock mycket få på. Det behövs större satsningar inom internationell ekonomisk jämlikhet och demokrati, förrän man kan vänta sig harmoni på detta område.
För dem som ivrat för finländskt medlemskap i militäralliansen NATO, har senaste tiders utveckling varit en besvikelse. På bara några månader har motståndarna till ett sådant arrangemang stigit från 68 % till 79 %. Trots att siffrorna härstammar från en gallup, är utvecklingen så klar, att till och med landets försvarsminister borde förstå vad klockan är slagen i denna fråga. Finlands folk vill också i fortsättningen vara militärt alliansfria.
Till slut vill jag framföra mitt tack till de läsare av FFC-nytt som under året orkat plöja igenom mina kolumner. Det har varit ett trevligt andningshål för mig till det "fält" jag så högt värderar.
Jag vill också tillönska alla en riktigt God och avstressande Jul, där inte kommersen får vara den avgörande faktorn, utan en jul tillsammans med sina nära och kära. Önskan om ett Gott Nytt verksamhetsår ingår självklart i denna hälsning.
Turenki den 11 december 2001
Kaj Wallenius
