Kajplatsen: Vi kan åtminstone det här med duschar

Nej, det har du givetvis inte, för det finns inga sådana duschar utomlands.

Och det är så konstigt. En dusch! Det är inte direkt en raketmotor det är fråga om. Vanligt vatten som rinner genom rör, slangar och munstycke! En urgammal och simpel uppfinning som stora delar av västvärldens människor använder dagligen. Så varför är det så gott som bara i Finland vi verkar få det att funka?

Duschen uppfanns i Grekland. Men det är samma sak där, liksom i Rom, där badkulturen frodades redan för tusentals år sedan och man var först med att börja tvätta sig flera gånger i veckan. Och med tanke på att de är föregångare inom rörmokeri är det märkligt att man i medelhavsländerna fortfarande så ofta måste slänga pappret i roskis och inte i toaletten.

Jag tillbringade oktober i Mexiko. I det vackert utsmyckade stenhuset i den fina stadsdelen fanns ett hypermodernt kök, snabbt trådlöst nät och på gården stod ett par oerhört snärtiga sportbilar. Men duschen kalkade igen och stockades, vattentrycket var som hos en gammal man med prostatabesvär och om man nuddade – nuddade! – vid reglaget så blev vattnet omedelbart endera skållhett eller iskallt. Och då var det givetvis en utmaning att justera det människovänligt till att börja med. Jag blev också varnad – "Håll munnen stängd när du duschar, undvik att duscha rakt mot ansiktet, akta öppna sår". Vattnet ur kranarna var nämligen inte bra för hälsan.

Jag tar det här med bra duschutrymmen så oerhört personligt. Renlighet och hygien är personligt. Duschen ska vara min vän, inte någon som vill mig illa. Att duscha är för mig en ritual – man står där och städar sin hud och för några ögonblick är det allt man gör, naken och ouppkopplad, ensam med vattnet, en stund av egentid med sin fysik. Jag vill gärna stå där länge. Jag vill inte hålla munnen stängd, jag vill duscha rakt i ansiktet, jag vill ha tryck, trettioåtta grader och ett jämnt, behagligt flöde.

Visst är det väl det man saknar utomlands som definierar ens identitet och skapar nationell stolthet? Så stod jag också där och blundade i den skållheta duschen i Mexiko och undrade vad det var för u-land jag riktigt hamnat i. Finland är kallt och mörkt just nu. Vi är dåliga på kallprat och självförtroende, mediokra på musik och mat, men i alla fall kan vi det här med duschar. Ett land där man är mån om detaljerna och känslan i något så fint, intimt och fantastiskt kan inte vara ett dåligt land att bo i.

Kaj Korkea-aho