Kajplatsen: I Göteborg
Att navigera i mässprogrammet var som vanligt en utmaning som tycktes kräva kvantmekaniska superkrafter. Man lyckades kanske inte vara på flera ställen samtidigt, men med lite planering gick det att någorlunda tajma sin förflyttning i mässhallen så man inte helt gick miste om varken Ian McEwan eller Fredrik Reinfeldt eller Lena Andersson eller Jonas Hassen Khemiri.
Göteborgs bokmässa är ett tivoli för oss som gillar böcker, samhällsdiskussion och möten mellan färgstarka personligheter, men också en överflödets fest med beslutsångest och svettfläckar under armarna som följd.
Det enda som var omöjligt att missa under årets bokmässa var Alex Schulman och Sigge Eklund. Duon är mest känd för sin podcast som under de senaste tre åren har blivit Sveriges största och numera har en halv miljon lyssnare varje vecka. Nu har männen (som båda tidigare gett ut böcker på varsitt håll) skrivit en bok tillsammans, och den lanserades under bokmässan med en egen monter med tillhörande takterrass och enorma banderoller.
Högt ovanför den myllrande mässlabyrinten satt de i fåtöljer på sin terrass och mötte sina fans, i blickfånget nästan var man än befann sig i hallen. Signeringsköerna var långa, och auditoriet (det största) där herrarna senare intervjuades av podkollegerna Hannah Widell och Amanda Schulman var så gott som fullsatt.
Många hade redan på förhand retat upp sig på marknadsföringen av årets bokmässa, där medieprofiler och allehanda kändisar lyftes fram i stället för "vanliga" författare. "Välkomna till kändismässan", summerade Expressen surt. "De största vinnarna är i dag de som har sin identitet utanför litteraturen", skrev Svenska Dagbladet. Och bland alla matlagande skådespelare och artister med spökskrivna självbiografier var det Alex och Sigge som syntes mest och blev symbolerna för den nya bokmässan, en kändiskavalkad där ryktbarhet och instagramföljare är viktigare än böcker.
Själv tänker jag att mässbegreppet väl i grunden handlar om synlighet och försäljning och att Schulman och Eklund och deras förlag på ett nytänkande sätt omfamnat och maximerat detta.
Och med tanke på trängseln i Svenska Mässan under hela helgen får man väl konstatera att även arrangörerna har lyckats med sitt marknadsföringsuppdrag. Att delar av litteraturen och många lågmälda men goda författare drunknar i bruset är vad det nu är, ofrånkomligt och svårt att göra något åt.
Till tröst för de som oroar sig för utvecklingen är kanske det faktum att den goda litteraturen sällan skriker ut sitt budskap från höga terrasser, den håller sig tålmodigt färsk och viskar till den som lyssnar, förändrar sinnen och stannar kvar länge, långt efter att mässmontrar packats ihop och broschyrerna städats undan.
Kaj Korkea-aho
