Kajplatsen: In i båsen
Min mamma skulle hellre slita ut sin tunga med rostiga verktyg än berätta vem hon röstar på. Det här gör mig givetvis vansinnig, men samtidigt kan jag uppskatta och avundas en sådan principfasthet och en sådan högaktning av demokratins fundament. Hon har extrajobbat som funktionär vid varje val så länge jag kan minnas och att rösta är för henne en lika allvarlig och privat angelägenhet som att bikta sig.
En generation bakåt hittar vi min morfar, som alltid städade upp sig i kostym när han gick och röstade. Min egen generation verkar mest skriva cyniska krönikor om huruvida det verkligen tjänar något till att rösta och önskar att det åtminstone fanns en app som ersatte det där med att leta upp ett röstningsställe och minnas sin siffra. Soffliggarna, de som stannar hemma på valdagen, är alltjämt det största partiet vi har.
Man måste förstås inte göra sig till eller besjunga valdagens djup, men det är väl skäl att påminna sig om att riksdagsval faktiskt är allvar. Den här gången tror jag medvetenheten om allvaret är större än den har varit på länge. Sannfinländarnas skräll 2011 gjorde om den politiska kartan och gav oss förutom en instabil regering också en tydlig opposition. Färgerna och kontrasterna blev tydligare, alternativen konkretare, politikerna mer högljudda, insatserna större.
Det finns goda skäl att tro att många till följd av detta har upplevt ett sorts politiskt uppvaknande de senaste fyra åren, och förutom valresultatet ska det bli spännande att se hur valdeltagandet utfaller. Ökad polarisering får folk att välja sida. Vill vi ha ett öppet eller tillslutet samhälle? Vill vi se olikheter som en resurs eller ett hot?
Vet jag vem jag tänker rösta på? Nåh. Den politiska turbulensen och Finlands ekonomiska centrifugering har fått mig att ordentligt ifrågasätta mina vanor och bevekelsegrunder. Jag har än så länge röstat likadant i vartenda val på ett stoiskt sätt som jag i smyg tänkt på som österbottniskt.
I mina födelsetrakter står man vid sina beslut, eftersom raka rör är en dygd och förändring är suspekt. Frågan har genom åren för mig låtit ungefär som jag antar att den gör för en stor del av alla österbottningar: finns det egentligen fler än ett alternativ om man är svenskspråkig och tror på företagsamhet?
Idén med demokrati bygger på att det finns alternativ. Varken livet eller samhället är statiskt och när man ska navigera genom dem måste man vara aktiv och ärlig mot sig själv. Läsa, ta reda på fakta, tänka själv och tänka brett. Sen kan man tiga om vad man kommit fram till om man vill, fastän det gör folk i ens näromgivning vansinniga. Huvudsaken är att du bryr dig, och att du röstar.
Kaj Korkea-aho
