"Jag tycker att man lär sig bättre på arbetsplatsen än i skolan" – Kati Hongisto studerar till ytbehandlare med läroavtal
Montörens mörka fingeravtryck på den färska målfärgsytan försvinner när Kati Hongisto, 18, med en liten målarrulle målar över det i taket på statens ämbetshus i Lahtis.
Hongisto studerar till en grundexamen inom ytbehandlingsbranschen vid yrkesinstitutet Stadin ammatti- ja aikuisopisto och har bakom sig två månader av ett läroavtal med byggföretaget LKN. Yrkesprovet på nybygget klarade hon med utmärkt vitsord.
– Jag tycker att man lär sig bättre här än i skolan. Skickligheten ökar när man repeterar. Dessutom får man liksom privatlektioner av handledaren. Här ser man också vad arbetslivet innebär i praktiken, säger Hongisto.
Arbetshandledaren, målaren Aira Haimilahti nickar bredvid. Man blir rutinerad om man till exempel tejpar fogar på gipsskivor flera dagar i streck.
Inlärning i arbetet har ökat inom yrkesutbildningen sedan början av år 2018. Då trädde yrkesutbildningsreformen i kraft.
Inlärningen i arbetet indelas i läroavtal och utbildningsavtal. Den tydligaste skillnaden mellan dessa är att studerande med läroavtal lyfter minimilön enligt kollektivavtalet, medan studerande med utbildningsavtal endast får en måltidsersättning.
Läroavtalet innebär inte längre att utbildningen tar flera år; också mycket korta perioder förekommer, exempelvis två veckor eller en månad. Också utbildningsavtalens längd kan variera, mellan en vecka och flera månader.
FFC:s mål har varit att öka antalet läroavtal inom yrkesutbildningen.
– Praktikanterna utför produktivt arbete, i synnerhet mot slutet av studierna. Då är det bara rätt att han eller hon också får betalt för det. För arbetsgivaren innebär läroavtalet ett sätt att knyta till sig framtidens yrkeskunniga personal, säger FFC:s chef för utbildningsfrågor och arbetskraftspolitik Mikko Heinikoski.
Överdrifter är ovanliga
I ett tidigt skede efter reformen kritiserade olika medier detta inlärningskoncept. Man tog upp exempel där praktikanter hade fått sopa korridorer i ett par månader.
– Numera är sådant en verkligt sällsynt företeelse. Jag kan på ena handens fingrar räkna fallen där praktikanten bara har fått koka kaffe och bläddra i Youtube, säger intressebevakningsexperten Suvituuli Lundmark på De yrkesstuderandes förbund i Finland (SAKKI).
Enligt henne får förbundet mer respons av det motsatta slaget. I synnerhet i branscher med brist på arbetskraft har det förekommit att praktikanter lämnats att jobba ensamma under skiftet, vilket strider mot avtalsvillkoren.
De flesta inlärningsperioderna avlöper utan överdrifter av ett eller annat slag. Läroanstalterna följer också under praktiktiden med studiernas fortskridande.
– Jag har veckovis kontakt med praktikanterna och besöker arbetsplatserna regelbundet med ojämna mellanrum. Jag frågar hur det går. Praktikanterna för också studiedagbok, berättar ytbehandlingsläraren Tove Alcenius på yrkesinstitutet Stadin ammattiopisto.
Brist på praktikplatser
Kati Hongisto, som flitigt jobbar på ämbetshuset, säger att det var lätt att få praktikantplatsen – med rätt kontakter. Arbetshandledaren Aira Haimilahti är mer än en handledare för Hongisto, hon är också Hongistos blivande svärmor.
Alla hittar inte en praktikplats lika lätt. Alcenius, Lundmark och Heinikoski säger alla att det råder brist på läroavtalsplatser och utbildningsavtalsplatser.
I synnerhet i en recession blir det svårt att hitta praktikplatser.
– I egenskap av lärare letar jag efter nya platser och upprätthåller kontakterna till arbetsgivare. Vissa studerande letar också själv efter platser, berättar Tove Alcenius.
Det kan vara speciellt svårt att få en praktikplats om studeranden inte talar bra finska.
Enligt Mikko Heinikoski borde arbetsgivarna förhålla sig öppet till studerandenas inlärning i arbetet. När praktikanterna blir färdiga, kan de vara mer än välkomna i vissa branscher med brist på arbetskraft.
– Rekryteringströskeln kan dessutom sjunka om man kan följa med utvecklingen av praktikantens motivation och kompetens, säger han.
När man sammanför en erfaren, äldre arbetare med en nykomling, kan resultatet bli speciellt lyckat. En veteran ger gröngölingen outtalad kunskap och novisen kan visa veteranen de nyaste finesserna i den digitala världen. Därtill kan praktikanten hjälpa en äldre handledare med uppgifternas fysiska belastning.
Suvituuli Lundmark påpekar å sin sida att inlärningen på arbetsplatsen är svaret på den kritik man ibland får höra av arbetsgivarna om att de som kompletterat sin yrkesutbildning skulle brista i kunskaperna. När man själv utbildar, får man det man vill ha.
Hur blir nykomlingarna bemötta?
Enligt SAKKI:s senaste enkät, 2022 Amisbarometri (på finska), berättade fem procent av de tillfrågade praktikanterna (yngre än 20 år) att de hade upplevt otrygghet under praktiktiden.
Suvituuli Lundmark tycker att det är en stor andel. Andelen är ännu större, om man frågar sexuella minoriteter. Av dessa upplevde endast 28 procent att inlärningen på arbetsplatsen var helt trygg.
– När trygghetskänslan saknas, ökar risken för avbrott. En god och saklig atmosfär på arbetsplatsen borde vara en klar sak, och i synnerhet om arbetsplatsen har praktikanter. Humorn ska passas efter publiken, säger Lundmark.
Amisbarometri är SAKKI ry:s riksomfattande enkät som riktar sig till yrkesstuderande.
Enligt Mikko Heinikoskis erfarenhet anser veteranerna att det är en hederssak att ta emot nykomlingarna väl.
– Alltid lyckas det tyvärr inte, säger han.
Handledningen kräver tid
– Arbetsplatshandledaren ansvarar både för det egna arbetet och för praktikantens inlärning och arbetsinsats, sammanfattar Aira Haimilahti.
Arbetsplatshandledaren är precis den person som fungerar som praktikantens stöd och stöttepelare. Han ansvarar i sista hand för att praktikanten lär sig det man bestämt på förhand i läro- eller utbildningsavtalet.
Det kan ibland vara tungt att kombinera olika åtaganden och ansvar. Enligt Haimilahti påverkar praktikantens motivation också handledarens orkande. När praktikanten kommer i tid till jobbet, lyssnar på instruktioner och gör sitt bästa, är handledarens jobb givande.
Ifall, å andra sidan, arbetet helt tydligt inte intresserar praktikanten, kan handledningsuppgifterna kännas tunga.
– Att samordna jobbet och handledningen är det som orsakar den mesta responsen från handledarna. På många arbetsplatser känns samordnandet svårt. Tiden räcker inte till för handledandet. Å andra sidan har vissa arbetsplatser varit fiffiga och öronmärkt en del av handledarens arbetstid för handledningsuppgifterna, berättar Mikko Heinikoski.
En annan sak som tas upp på fältet, är utbildningen av handledare.
Yrkesinstituten erbjuder korta kurser för handledare. Exempelvis Stadin ammattiopisto har kurser på nätet som är skräddarsydda för handledare. Webbplatsen Ohjaan.fi har en mängd information och råd för handledare, också på svenska.
Ibland har man ändå inte tid för utbildningen. Haimilahti hade inte ens hört om utbildningen som erbjuds.
Många handledare på arbetsplatserna väntar sig mer stöd för handledaren av läroanstalterna än de får idag. Aira Haimilahti, som hittills har varit handledare åt fem praktikanter, önskar att lärarna skulle besöka arbetsplatsen och lära känna den redan i början av praktikperioden.
– Ett besök i början av praktikperioden kunde lyfta fram eventuella problem, som då kunde åtgärdas. Om läraren besöker arbetsplatsen först i slutet av perioden är det för sent att lösa problem, säger Haimilahti.
Arbetsgivarna belönar handledare på olika sätt. I vissa fall har handledningsarbetet ingen inverkan på löneremsan. Somliga får en separat ersättning för handledningen.
– Vi anser att handledningsarbetet kräver specialkunskap och att det berättigar till en ersättning, menar Mikko Heinikoski på FFC.
Arbetet undervisar arbetaren
– Det här är ett hantverk, som man lär sig genom att utföra det. Bäst lär man sig på arbetsplatsen, säger Tove Alcenius, som utbildar framtida ytbehandlare.
De andra som har intervjuats för artikeln har samma åsikt. När arbetspraktiken fungerar som den ska, är den ett utmärkt sätt att skaffa yrkesskicklighet.
Lundmark lägger till, att allmän erfarenhet av arbetslivet och nya kontakter också hör till arbetspraktikens fördelar. Arbetspraktiken kan leda till ett sommarjobb eller rentav den första riktiga arbetsplatsen.
Också Kati Hongisto hoppas att arbetspraktiken ska leda till en fast anställning. Sommarjobbet hos LKN är redan bekräftat.
– Arbetspraktiken har visat att jag är på rätt bana. Jag gillar fysiskt arbete och vill se min händers verk – på gott och ont. Naturligtvis vill jag göra ett gott arbete, säger hon.
Anu Vallinkoski (Översättning Kim Sundholm)
