I EK:s palats förstår man inte arbetstagarens verklighet
FFC-fullmäktiges resolution den 21 maj 2010
Den pågående avtalsrundan har avslöjat Finlands Näringslivs (EK) svekfullhet. Trots att EK drev förhandlingarna till förbundsnivån försöker organisationen själv diktera rundans nivå och tidtabell från sin kommandocentral. Dessutom har arbetsgivarnas innersta målsättningar kommit i dagen. Skrämsel och till och med direkta hot mot arbetstagarna, liksom det systematiska bruket av strejkbrytare, vittnar tydligt om arbetsgivarens vilja att krossa en av de grundläggande rättigheterna i arbetslivet, rätten att strejka. De grövsta exemplen kommer från livsmedelsbranschens arbetsgivare som förklarade lockout mot endast dem som är medlemmar i Livsmedelsarbetareförbundet. Denna gärning strider emot all principer i avtalssamhället. Den FFC-anslutna fackföreningsrörelsen accepterar inte detta, utan är beredd att vid behov med gemensamma krafter försvara arbetarnas rätt till verkliga kollektivavtal.
Arbetstagarna har rätt att utföra sitt arbete med rättvisa arbetsvillkor och rimlig lön. Arbetsgivarna som söker sina snabbvinster struntar i detta och försöker i stället ensidigt byta till kollektivavtal som de ser som fördelaktigare, även om det avtal som har tillämpats i branschen fortfarande vore i kraft. Utläggning och rå konkurrensutsättning i den offentliga såväl som den privata sektorn ökar osäkerheten på arbetsmarknaden, vilket inte är ägnat att främja produktivitet eller arbetsvälfärd, och inte heller förlänger tiden i yrkeslivet. I EK-palatsen är det skäl att försöka minnas de spelregler man har enats om gemensamt, att sluta fika efter straffåtgärder och istället återgå till att utveckla den finländska välfärden i samarbete med fackföreningsrörelsen. I och med att arbetstiderna och formerna för att låta utföra arbete blir mångsidigare måste samhället bära sitt ansvar för familjernas och barnens välmåga, bland annat genom att erbjuda goda vårdplatser.
Med tanke på framtiden är det värsta man kan göra att låta ungdoms- och långtidsarbetslösheten fortsätta öka. Regeringens åtgärder för att främja sysselsättningen har varit ett rent kosmetiskt ytputs. Det krävs verkliga åtgärder, för att varenda ung människa skall kunna vara säker på att få en praktik- eller arbetsplats.
Med stöd av EK har regeringen också försummat kampen mot den grå ekonomin. Arbetsgivare som agerar ohederligt stjäl brödet ut munnen på de företagare som handlar lagligt. Den professionella brottsligheten får fritt spelrum då straffen är obetydliga, vinsterna stora och risken för att bli fast obefintlig. För att komma åt den här situationen behöver vi tillräckliga resurser för övervakning och ett välfungerande samarbete mellan arbetarskyddsmyndigheterna och beskattaren. I en atmosfär präglad av rädsla är det orimligt att anta att den enskilda arbetstagaren skall kräva sina rättigheter, i synnerhet i främmande land. Därför måste fackförbunden ges rätten att väcka talan emot arbetsgivare som agerar oärligt.
När landets riksdag fattar beslut om kommande energilösningar måste den se till att skapa förutsättningar för det finländska arbetet och välfärdssamhället.
