Herr O: Stormar det, eller blåser det bara?

När vi jämför med de supervindar som blåste på Filippinerna i mitten av november ter sig ändå våra stormar på 20–30 meter per sekund som ganska anspråkslösa.  För orkanstyrka behövs 32,7 meter per sekund, men på Filippinerna blåste det som värst hela 87 (!) meter per sekund, d.v.s. ca 300 km i timmen. Då hinner knappast ens Kimi Räikkönen i sin racerbil undan.

Förödelsen är därefter. Det ser ut ungefär så som man föreställer sig följderna efter en atombombsexplosion. Miljontals människor har blivit av med sina hem och ägodelar. Många har mist familjemedlemmar och släktingar. I andra delar av världen som i Syrien tvingas stora folkmängder på flykt undan stormar av annat slag, stormar av eld, stål och gifter.

Listan kan göras hur lång som helst. Det är bara att knäppa på tv-apparaten, öppna tidningen eller nyhetssidan på internet.

Nog lever vi ju i en trygg del av världen. Vi får också lov att erkänna att våra samhällsbekymmer verkar rätt små i alla tänkbara jämförelser. I Europa, i det närmaste grannskapet och framför allt i världen.

Vi har väl inte hunnit glömma att det inte alltid varit så? Att landet tidigare har varit sårbart och utsatt. Fram till slutet av 1800-talet förekom ständigt epidemier och hungersnöd i en omfattning som vi numera svårligen ens kan föreställa oss. De första årtiondena av landets självständighet präglades av krig, tudelning, missämja och rent av hat.  Då kan man nog med fog säga att det stormade också i Finland!

Därför hör jag till dem som anser att vi numera slösar allt för mycket energi på att strida om sådant som på längre sikt måste te sig som småsaker. Man kunde säga att vi desperat försöker bygga väggar och murar mot ständigt återkommande vindpustar. Så till den grad att insikten om helheten och själva stormen hotar gå förlorad. När var och en ägnar tid åt att värna om sina egna fördelar kan man inte uppnå gemensamma mål; det gäller såväl privatliv som politik och näringsliv.

Just nu skulle det behövas mycket mer samarbetsanda och jävlaranamma. Annars kan vi inte råda bot på arbetslösheten. Annars kan vi inte hitta fungerande former för hälsovården. Annars kan vi inte klara åldringsvård och utbildning.  Ja, annars brakar välfärdsbygget helt enkelt samman, för det bygger på ett brett samförstånd och samarbete.

Låt oss hoppas att insikten kommer före stormen.

Mikael Forss