Häkämies tror inte det blir en strejkhöst
Statsminister Jyrki Katainen, finansminister Jutta Urpilainen och arbetsminister Lauri Ihalainen har formligen bönfallit arbetsmarknadsparterna att sätta sig vid förhandlingsbordet för att i höst försöka nå ett centralt inkomstavtal av någon form. EK har dock slagit fast sin linje och förbereder sig för en förbundsomgång.
– Enligt min bedömning var det inte långt ifrån att man i det senaste försöket skulle ha nått fram till en ram av något slag, men det fanns för många enskilda frågor. Vi på EK är nu inställda på en förbundsomgång, säger Häkämies.
På EK var man visserligen skarpt emot ett centralt avtal i vintras men sedan dess har man kommit på andra tankar. Tidsmässigt finns det åtminstone nu en möjlighet till en central överenskommelse.
En förbundsomgång betyder oftast oro och strejker. Häkämies önskar att spågummorna som siar om strejker har fel.
– Det finns på många håll mörka moln just nu, så det är inte sagt att Finland kastas in i strejker ens med en förbundsomgång. Många arbetstillfällen har gått förlorade, nya skapas men alltför få. Om arbetsmarknaden får större flexibilitet och man håller på en måttfull löneutveckling, slipper vi arbetskonflikter.
Höjningar enligt produktivitet
Häkämies pratar svävande om måttfullhet i löneförhandlingarna, eftersom han anser att löneförhöjningarna måste bestämmas efter hur produktiviteten utvecklas, branschvis eller till och med efter den lokala produktivitetsutvecklingen.
– Löntagarsidan har sagt att noll inte är ett alternativ. Vi däremot säger noll eller det utrymme för löneutbetalningar som produktivitetsutvecklingen tillåter.
Löneförhöjningar som utgår från euro eller cent passar inte in i Södra kajens planer. Inte ens efter att president Sauli Niinistö tänkte högt och pratade öppet om jämstora förhöjningar i cent. Häkämies berättar att han har diskuterat med presidenten och att denne i första hand menade att man kunde stöda köpkraften med skattelättnader till låg- och medelinkomsttagare.
– Vår linje är en procentlinje. En centlinje skulle vara att återgå till det gamla, säger Häkämies.
Arbetsfreden tryggas högre upp
EK fortsätter på sin redan välkända linje att skjuta över så mycket som möjligt av lönemakten på arbetsplatserna, helst fullt ut.
– På företagen ser man allra bäst vilka utmaningar som väntar bakom hörnet. Där kan man också bäst svara på utmaningarna.
EK anser också fortsatt att arbetsfreden måste köpas och säljas högre upp, det vill säga på förbundsnivå trots att man avtalar om lönerna lägre ner.
– Vad skulle det leda till om arbetsfreden skulle säljas på arbetsplatsen, frågar Häkämies.
Journalistavtalet för pressen som ingicks i maj kom till stånd under ledning av riksförlikningsmannen. Efter att Journalistförbundet hade varslat om strejk svarade Mediernas centralförbund med att varsla om lockout. Under de senaste åren har de facto strejkvarsel ofta följts av lockoutvarsel, och lockouten har till och med realiserats, bland annat inom pappersindustrin och livsmedelsindustrin.
Inom arbetsmarknadskretsar går det rykten om att EK har gett en sådan anvisning. Att man alltid svarar med lockout på en strejk.
– Så kan man inte säga. Våra medlemsförbund tar initiativ till lockout, men lockoutvarsel kräver alltid EK:s godkännande, säger Häkämies.
Plats för trepartssamarbetet
Jyri Häkämies betecknar sig själv som en konsensusman även om han inte flaggar för inkomstpolitiska avtal.
– Konsensus hör inte enbart ihop med en central avtalsrörelse, man måste också se till resultaten. För mig betyder konsensus att alla får någonting. Diktat ger ingenting.
Häkämies menar att det fortfarande finns stor användning för konsensus det vill säga samarbete mellan regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna.
– Jag tycker att det är en verklig styrka att arbetspensionssystemet och arbetslivet har kunnat utvecklats i gott samarbete. Det finns fortsättningsvis en beställning på trepartssamarbetet. Globalekonomin och den finländska sysselsättningen utmanar treparten. Vi måste tillsammans ta oss en funderare – hur ska det finländska arbetet nå framgångar, hur ska arbetshälsan utvecklas? säger Häkämies.
Han har precis varit på ett kaffekalas för en nybliven pensionär. Maria Viskari som jobbat på Södra kajen som sekreterare lämnade arbetsgivarpalatset efter hela 48 arbetsår.
Nästa stora konsensusprövning är pensionsreformen. Arbetsgivarorganisationernas företrädare är ute efter att höja pensionsåldern, men löntagarna skulle vara nöjda med den nuvarande. En hård nöt att knäcka är om pensionsavgifterna ska frysas ner, sänkas eller höjas gradvis.
Alla svarar tillsammans för syssälsättningen
På löntagarsidan har man varit mer än förtretad över regeringens ramavtalsbeslut, där samfundsskatten sänktes till 20 procent. I februari var EK:s krav en samfundsskatt på 15 procent. Har ni fortfarande samma mål?
– Landets regering fattade ett modigt och raskt beslut, säger Häkämies.
Udden i fackföreningsrörelsens kritik riktas nu mot arbetsgivarna som har fått präktiga skattelättnader ur den gemensamma börsen och som i utbyte borde sysselsätta finländarna.
– Sänkningen av samfundsskatten påverkar inte ännu den nuvarande krissituationen. Med sänkningen skapar man möjligheter för företagen att investera och därmed sysselsätta.
Häkämies anser att man i Finland borde få till en attitydförändring, det lönar sig att investera och sysselsätta här.
– Sysselsättningen är trots allt ett delat ansvar mellan arbetsmarknadsorganisationerna och regeringen.
Varför flödar då pengarna ut från Finland, till fjärran länder och skatteparadis? Varför räcker inget till för företagen? Känner inte företagen sitt samhällsansvar, är de inte fosterländska, frågar sig löntagarna och skattebetalarna.
– Företagens samhällsansvar är att arbeta för lönsamhet på lång sikt och att ge ägarna avkastning. Varför skulle någon annars placera sina pengar i företagen?
– Jag tycker att de finländska företagen är fosterländska. De jobbar hårt för att komma ut på exportmarknaden och hemmamarknaden.
Häkämies påminner om att de börsnoterade företagens uppgift är att ge vinst, oavsett var i världen de verkar. Han påpekar att även finländska pensionsbolag placerar utanför Finlands gränser, också i skatteparadis.
Kvick i vändningarna
Som arbetsgivarnas arbetsmarknadsboss är Jyri Häkämies kvick i vändningarna. Han tycker inte om långa möten eller att utdraget älta saker och ting. Hellre snabba beslut och slag i saken än att fundera hit och dit, så beskrivs Häkämies av den närmaste kretsen.
Också i sin nya roll är Häkämies politiker, säger många som känner honom. I arbetsmarknadspolitiken behövs en politikers egenskaper särskilt som EK tydligt har övergått från att sköta de traditionella arbetslivsfrågorna till att vara näringslivets lobbyist. Häkämies erfarenhetsbakgrund och relationer till politiska beslutsfattare har varit synliga och det kan man förvänta sig också framöver.
Leena Seretin (översättning: Viola Eksten)
