Gemensamt lönehöjningsmål för facket
FFC:s ordförande Lauri Lyly efterlyser motdrag till EK:s lönetak
FFC:s ordförande Lauri Lyly efterlyser ett gemensamt mål för löntagarnas löneförhöjningar i kollektivavtalsförhandlingarna. Han säger att facket inte kan stå stillatigande och overksamt inför EK:s ensidiga och arroganta förhöjningstak.
&#;8211 Som motvikt mot arbetsgivarnas lönetak bör fackföreningsrörelsen få till stånd ett gemensamt mål för hur minimilönerna skall höjas. På det viset tryggas löntagarnas köpkraft och en jämlik löneutveckling, sade Lyly på tisdagen vid FFC:s arbetsmarknadsseminarium i Vanda.
Enligt Lyly bör man få alla löntagarorganisationer, dvs. FFC, FTFC och Akava med medlemsförbund, bakom ett gemensamt mål. Dessutom måste löntagarna i sitt beredningsarbete kunna dra nytta av den sakkunskap som finns hos Löntagarnas Forskningsanstalt och andra forskningssamfund.
– Löntagarna bör i sin lönehöjningsmålsättning beakta såväl bärkraften i nationens ekonomi som hur inflationen, sysselsättningen och produktiviteten utvecklas, sade Lyly.
FFC-ordföranden medger också vissa utmaningar i den modell han skissar: Man bör bland annat överväga om förhöjningsmålsättningen skall fastställas sektorsvis eller bredare än så. Liksom på vilken beslutandenivå målsättningen slås fast och hur bindande den skall vara. Samt frågan om huruvida målsättningen behöver slås fast inför varenda avtalsrunda eller endast i förhållanden där ekonomisk kris råder.
Lyly önskar att man bygger en ny modell för arbetsmarknadsförhandlingar på centralorganisationsnivån, för att styra den finländska arbetsmarknaden. Vid centralorganisationsförhandlingarna borde också de olika sektorerna vara företrädda, och agendan skulle uppta bland annat sysselsättning och kompetens, köpkraft, likalön, EU:s direktiv samt statens budget.
Bukt med sysselsättning och grå ekonomi
Det program för ekonomisk tillväxt och sysselsättning som man har talat mycket om i offentligheten är ett viktigt redskap för FFC. I bäst fall kan man genom programmet besluta om frågor som är viktiga för löntagarna, menar Lyly: inte bara på kort sikt utan också ur ett längre perspektiv.
Lyly säger att programmets viktigaste frågor för FFC är att förbättra sysselsättningen och garantera kompetensen. För att höja sysselsättningsgraden måste allas parters insatser utnyttjas bättre. Det betyder att den ”aktiva sysselsättningspolitik” som den sittande regeringen marknadsför måste vara ännu aktivare, bland annat när det gäller de långtidsarbetslösa och dem med reducerad arbetsförmåga.
En annan sak som Lyly vill föra fram är vikten av att man kan garantera nivån på arbetspensionerna och en hållbar finansiering av dem. Fonderingen av ålderspensioner måste intensifieras och beslut fattas om på vilket sätt arbetspensionsavgifterna skall utvecklas från år 2014 och framåt. Lyly säger att de unga generationerna måste kunna lita på löftena om kommande pensioner.
Det tredje Lyly lyfte fram, och som man enligt FFC bör satsa helhjärtat på, är kampen mot den grå ekonomin. Lyly efterlyser igen en gång rätten för löntagarorganisationerna att väcka talan för att motarbeta den grå ekonomin och bredda beställaransvaret.
