Förtroendet är kört i botten
De drygt 400 fackföreningsaktiva och förbundsledare som samlades i Folkets hus i Helsingfors på onsdagen var ense – förtroendet för arbetsgivarsidan är kört i botten.
– Vi saknar förtroende för både arbetsgivarsidan och regeringen. Det är lönlöst att förhandla om vi inte kan lita på att motparten följer det vi kommer överens om. Innan vi kan gå vidare måste vi lösa de frågor som är öppna, bland annat rätten till tre dagars utbildning, sa Metallförbundets ordförande Riku Aalto.
Det är inte bara de tre utbildningsdagarna, som fanns inskrivna i det drygt ett år gamla ramavtalet, som sätter förtroendet på prov. Den senaste tiden har representanterna för Finlands Näringsliv EK bland annat föreslagit sänkta löner, längre veckoarbetstid och höjd pensionsålder.
– Det är väldigt stressande för arbetstagarna att hela tiden få höra sådana här kommentarer. Det påverkar till och med produktiviteten på arbetsplatserna negativt, då folk blir oroade och förbannade. Också lokalt har arbetsgivarnas attityder mot arbetstagarna blivit hårdare, konstaterade Karita Pihlström som är huvudförtroendeman vid metallföretaget Sporrong Produktion i Ekenäs.
EK:s återkommande argument har varit att det ekonomiska läget har försämrats sedan ramavtalet undertecknades, men i Folkets hus bemöttes EK:s vd Jyri Häkämies av skratt och hånfulla applåder då han upprepade argumentet.
– Jag förstår inte EK:s motiv, men jag förstår deras taktik. Det här är en uttröttningskampanj. Upprepar man någonting tillräckligt många gånger tror folk att det är sant. Det är bra att det ordnades en sådan här diskussion, där båda parterna är på plats och förklarar vad de tycker. Men man märker också hur stort gapet mellan parterna är, påpekade Karita Pihlström om debatten mellan Häkämies och FFC:s ordförande Lauri Lyly.
Ständig lönerea för lågavlönade
Både Häkämies och Lyly var överens om att det viktigaste nu är att förbättra sysselsättningsläget. De kunde ändå inte enas om hur man gör det.
– Det är viktigt att trygga den inhemska köpkraften. Det gör man inte genom en lönerea, sa Lyly.
– Diskussionen om en lönerea kan vi glömma. Jag vet inte ens om någon på allvar har föreslagit det. Däremot vill vi ha en försiktig löneutvecklig. Finland lever fortfarande på export, så det hjälper inte att stärka den inhemska köpkraften, replikerade Häkämies.
Servicefacket PAM:s ordförande Ann Selin påpekade att de lågavlönade ofrivilligt har deltagit i lönerean hela tiden. Hon fick medhåll av FFC:s Lyly och Metalls Aalto samt JHL:s Jarkko Eloranta och AKT:s Marko Piirainen då hon krävde att fokus sätts på de lågavlönade i nästa avtalsrunda.
– Alla vill ha en lön som räcker till för att försörja familjen, men det är till exempel många kommunalt anställda som trots att de jobbar är är beroende av utkomststöd från kommunerna, sa Eloranta.
”Staten borde föregå med gott exempel”
De fackliga representanterna betonade att det är bra om man kan göra lokala avtal, så länge man genom kollektivavtal på riksnivå kan garantera tillräckligt goda minimivillkor för alla.
– Men då får det inte bli för mycket juristsnack i de lokala förhandlingarna. Arbetstagarna ska förstå vad man förhandlar om, påminde Lauri Lyly.
Förtroendemännen vid statsbolagen Finnair och Itella påpekade att de inte har speciellt goda erfarenheter av lokala förhandlingar.
– Det är svårt att förhandla då motparten hela tiden byts ut och då den högsta ledningen inte ger någon förhandlingsmån på det lokala planet, sa Satu Ollikainen, huvudförtroendeman vid Itellas distribution i Helsingfors.
– Jag önskar att arbetsgivaren kunde låta bli att leta efter kryphål och andra sätt att undvika att följa gällande kollektivavtal. Företag där staten utövar ägarinflytande borde föregå med gott exempel, sa Johanna Juntunen, förtroendeman vid Finnair.
Jonny Smeds
