Flimmer & brus: Vart tog de roliga gubbarna vägen?
”Nu har Magnus återförenats med Brasse (Brännström) och Eva (Remaeus) i evighetens lattjolajbanslåda, och vi som är kvar vet att där är där man inte är och här är här där man är – men här är numera också en plats där Magnus Härenstam inte är, och det är så förbaskat sorgligt.”
Så uttryckte sig Jonas Gardell efter den folkkära komikerns frånfälle och han var ingalunda den enda som tog till orda. För barn av i dag och den vuxengeneration som växte upp utan svensk tv betyder namnet Magnus Härenstam inte nödvändigtvis så himla mycket.
Men för oss som snöade oss in på barnprogrammet Fem myror är fler än fyra elefanter och krogshower av det slag som lämpade sig även för de yngre – i vinylformatet vill säga – är saknaden stor. Till saken hör att det är si och så med återväxten när det gäller barnunderhållningen, såväl här som där.
Ifall man råkar bänka sig framför BUU-klubben är programledarna allt som oftast unga och glada – och snabbt förlorade. Inte för intet får man en känsla av att det här med barnkultur har blivit en språngbräda för att göra karriär på helt andra håll.
Alltså är det inte så konstigt att man längtar tillbaka till den tid när parvelunderhållningen togs på största allvar, när högt och lågt blandades om vartannat. Ett exempel: när den store Georg Riedel inte lirade jazz så det stod härliga till skrev han låtar som Idas sommarvisa och Sjörövar-Fabbe.
Sedan är det ju också lite kul att det var just män, rättare sagt roliga gubbar, som tog ut svängarna inom barnkulturen. Detta mot en bakgrund av att det i dag är så mycket som sker på andra premisser. Så att säga.
Krister Uggeldahl
