Flimmer & brus: Skaffa dig en egen kompis
Det väckte stor uppmärksamhet när Sveriges jämställdhetsminister Margareta Winberg i början av 2000-talet gav en känga åt nationalskalden Evert Taube och hans sångtexter. Fritjof Andersson och Karl Alfred är ingenting annat än reaktionära mansgrisar och Flickan i Havanna uppmanar till hor och prostitution, hette det då.
På sistone har Tintin i Kongo och barnboksfiguren Lilla hjärtat varit på tapeten, denna gång med beskyllningar om rasism. Och nu har turen kommit till allas vår Pippi Långstrump. När den klassiska tv-serien nyligen gavs ut på dvd var det inte längre tal om att ”leka kines”, nehej. På båten fick också farsgubben, ”negerkungen” Beppe Wolgers.
Skratta inte. Det här är allvarliga saker och ibland måste man bara sätta ner foten – om det så betyder att man framstår som politisk korrekt. Det som var okej för sisådär femtio år sedan fungerar inte nödvändigtvis i dagens läge. Världen förändras och vi med den.
Å andra sidan är det inte helt ofarligt att stryka och ha sig – det finns stiligare och mer pedagogiska sätt att komma åt kulturella stereotypier. Och som Erik Helmerson skriver i DN: ”Den som ständigt vill redigera efter tidens värderingar hamnar på ett sluttande plan där man ser olämpligheter överallt och tillgången på saxar synes obegränsad.”
Just det, ja. Men det som oroar mig allra mest är att dylikt petande och knåpande används som ursäkt för att inte ta itu med de högst vardagliga (läs: verkliga) gisslen, de som förekommer på exempelvis arbetsmarknaden.
Dessutom finns det en risk att antirasismen förvandlas till ett mediasexigt jippo där man i högan sky tjuter att ”rör inte min kompis” – i stället för att först skaffa sig den där kompisen. Det om någonting lär uppskattas.
Krister Uggeldahl
