Flimmer & brus: Den radiotid nu kommer
Här var det ju ord och inga visor, som när Tom Gardberg från Visans vänner på insändarplats krävde att Radio Vega tar ett större kulturansvar för visor, jazz och klassisk musik. ”Med sitt nuvarande utbud och sina musikurvalsprinciper är Radio Vega i beråd att utplåna den svenska, och inte minst den jämförelsevis ofantligt rika finlandssvenska, visan.”
Kanalledningen tvådde sin vana trogen sina händer, detta på ett sätt som fick Hbl-kolumnisten Thomas Rosenberg att notera att ”ansvariga redaktörer lever i en annan värld än många av deras hängivna lyssnare.”
Sanningen torde ligga någonstans däremellan; visor är naturligtvis inte saliggörande men sina begränsningar har också flödesradion och de ”automatiserade” spellistorna. Underförstått: bäst blir det när musiken och innehållet går hand i hand, som i Stefan & Staffan där de gubbsluga slängarna ackompanjeras av gammal hederlig 60-talsrock.
Dessutom: även om Radio Vega-kritikerna har sina poänger är det lätt att man slänger ut barnet med badvattnet. Som när belackarna är i farten med att utvisa alla under femtio till Radio Extrem (!) och kompetenta musikredaktörer reduceras till jubelidioter.
Själv kan jag inte få nog av Michael Cronström, mannen som i sina bästa stunder ger självaste Mikael Wiik en match. Dan Eskil "Hitmen" Janssons nyfikenhet och kärlek till musiken brukar i regel smitta av sig och Benny Törnroos gör sig hundra gånger bättre som musikredaktör än som Mumintroll och allsångsledare.
Inte att förglömma: den avväpnande och charmant råddiga Anne Hietanen, en fräsch fläkt i det annars så präktiga finlandssvenska rummet.
Krister Uggeldahl
