Fisket motvikt till bullrig bruksmiljö
Han kliver ned i sin pulpetbåt vid kajen i Dalsbruk, några hundra meter från jobbet på FN-Steel, och styr ut mot holmarna mitt emot. Motorn slås av, Lars Sjöholm rycker några gånger med spöet och vips har två strömmingar nappat.
– Här behövs varken mask eller löja som agn. Men spö ska det vara, nät är samma som tjuvfiske, säger han lite illmarigt.
Metspöna och svirveln kommer till pass på den namnlösa holmen, Långholmen kallad av Lars och fiskekompisarna. Det är en kall majeftermiddag med sol från en klarblå himmel.
– I det här vädret ska man egentligen inte fiska. Idealet är halvmulet med en gnutta vind. Allra bäst nappar fisken just före ett åskväder bryter ut, säger han och plockar en mört från metreven. Den får någon av familjens tre katter smörja kråset med.
Fiskar billigt i firmans vatten
Fisket är en livsstil för Lars Sjöholm. Här på stranden i Dalsbruk debuterade han vid metspöet som tre–fyråring för så där 50 år sedan. Nu fiskar han minst två dagar i veckan.
– Annars klättrar jag på väggarna. Jag behöver komma ut i naturen, ut till tystnaden som motvikt till bullret och fabriksmiljön.
Vattnen här utanför Bruket är firmans. Som jobbförmån betalar Lars endast 2 euro per år för rätten att fiska, medan utomstående betalar mer än tio gånger mer.
Dagar som den här – då A-regleraren Lars (han styr processen i valsverket) gått av nattskiftet klockan sju och ska gå på igen vid 21-tiden – händer det att han kopplar av med ett par timmars fiske. Sömnbehovet tillfredsställer han med sömn före och efter fisketuren.
Arbetsturerna med fyra dagar jobb följda av fyra dagar ledigt passar också fritidsfiskaren fint.
– Då går jag upp vid fyratiden och åker ut och fiskar, sover några timmar mitt på dan då fisken är stilla och fortsätter senare. När det är varmare kommer kamraterna gärna med. Vi tar långa pass på någon holme, där sitter vi och ljuger för varandra, metar och grillar. Och går i bastun då vi kommer hem.
Blir inte trött på fisk
Om fiskelyckan varit god händer det att Lars Sjöholm gravar eller röker fisk i den egna rökugnen också till vännerna.
– När jag fått upp så där tio kilo strömming brukar jag sluta för dagen, berättar Lars som själv helst äter stekt gös eller gädda. Inlagd öring, typ glasmästarsill, står också högt i kurs.
– Trött på fisk blir jag inte, men jag är allätare och äter fisk bara två gånger i veckan.
Mört och braxen ökar i hemmavattnen. Abborre har det varit sämre med i tre år men också den börjar komma igen. Mars till maj, och så från december tills isen lägger sig fiskar Lars Sjöholm sik som utplanteras av firman.
Brukets mesta fiskare – enligt huvudförtroendeman Roger Forss – är lite bekymrad över återväxten bland fritidsfiskarna.
– Det är mest vi femtioplussare som fiskar, de yngre sitter vid datorn. Men de vet inte vad de går miste om, säger Lars Sjöholm, som också är sekreterare och vice ordförande i Dalsbruks sportfiskare.
Ingegerd Ekstrand
