FFC:s ordförande Lauri Ihalainen vill få igång en välkoordinerad förbundsrunda
FFC-arrangerade 1 majfester på över 70 orter
Den FFC-anslutna fackföreningsrörelsen firade 1 maj i 100-årsjubiléets tecken på över 70 orter. FFC-arrangerade 1 majfester samlade i år sammanlagt cirka 95 000 deltagare. FFC:s ordförande Lauri Ihalainen talade denna 1 maj i Helsingfors medan FFC-styrelsens viceordförande Matti Huutola talade i Tammerfors.
Lauri Ihalainen: Trepartsbord till stöd för förbundens avtalsförhandlingar
FFC:s ordförande Lauri Ihalainen föreslår att de tre parterna slår sig ner vid ett gemensamt förhandlingsbord vid sidan om förbundens avtalsförhandlingar, för att kunna främja de viktiga arbetslivsfrågor som också nämns i regeringsprogrammet. Ihalainen menar att förhandlingar mellan regeringens och arbetsmarknadsorganisationernas representanter också skulle stöda de förbundsförhandlingar som pågår samtidigt.
- Vi kunde förhandla om den här saken när regeringens och arbetsmarknadsorganisationernas representanter möts nästa gång, den 16 maj, föreslog Ihalainen i sitt 1 majtal i Helsingfors.
Ihalainen menar att trepartsförhandlingarna borde röra tre frågor. Den första gäller att utveckla omställningsskyddet, arbetslöshetsskyddet och den aktiva arbetsmarknadspolitiken så, att de bildar en helhet som löser frågan om hur utbud och efterfrågan på arbetsplatser och arbetstagare bättre kunde möta varandra. Den andra frågan vore att få igång utvecklandet av den yrkesmässiga vuxenutbildningen och den tredje att förbättra situationen för dem som har olika former av snuttjobb, med målet att eliminera de ofrivilliga snuttjobben och förbättra anställningsvillkoren för människor i atypiska anställningar.
FFC-basen menar att fackcentralen nu &#;8211 i och med att arbetsgivarna omintetgjorde möjligheterna till en bred inkomstpolitisk helhetsuppgörelse – bör fokusera på att stöda medlemsförbunden i deras kommande avtalsförhandlingar. Ihalainen säger att FFC:s medlemsförbund borde gå in för att förverkliga en välkoordinerad avtalsrunda. Detta redan av den orsaken att i varje händelse arbetsgivarsidan kommer att koordinera sina förbundsförhandlingar mycket strikt.
- Kvalitetsfrågor som kunde behandlas vid samtliga fackförbunds förhandlingsbord är t.ex. att förbättra hyrarbetarnas och andra snuttarbetares ställning. En annan gemensam kvalitetsfråga kunde vara att förbättra de förtroendevaldas ställning. Den frågan hör samman med att den lokala avtalsverksamheten ökar.
En ytterst viktig uppgift för fackcentralen blir att försöka koordinera längden på förbundens och avtalsbranschernas avtalsperioder så att de inte igen utgör ett hinder för att bedriva en gemensam arbetsmarknadspolitik i framtiden.
- I vilket fall som helst kommer FFC att verka för att varje FFC-anslutet förbund får sakliga avtal för sina medlemmar. FFC kommer inte att låta förbunden kämpa allena. Det är bra att också arbetsgivarsidan är medveten om detta, när tidpunkten för förhandlingar börjar närma sig, konstaterade Ihalainen.
Matti Huutola: Företagarorganisationen har inte säte vid trepartsbordet
FFC-styrelsens viceordförande Matti Huutola anser att företagarnas organisation inte kan delta direkt i trepartsförhandlingar mellan statsmakten och arbetsmarknadsorganisationerna.
- Trepartsbasen förutsätter parter som bär ansvar och har förpliktelser i förhållande till avtalen. Som avtalspart duger inte sådana aktörer som endast plockar russinen ur bullan. Som avtalspart duger inte sådana som tar genvägar förbi förhandlingar där förtroende råder. Ett sådant agerande är, åtminstone till vissa delar, typiskt för Företagarna i Finland. Därför vågar jag säga att företagarorganisationen inte har något att skaffa vid ett treparts förhandlingsbord, sade Huutola i sitt 1 majtal i Tammerfors, Nokia och Kangasala.
Däremot intygade Huutola att fackföreningsrörelsen själv är redo att fortsätta samarbetet på trepartsbasis, oberoende av vilka partier som sitter i regeringen och vilka dess ministrar är. Det här är, enligt Huutola, löntagarrörelsens orubbliga grundinställning.
FFC:s viceordförande förutspår att den hårdaste dusten i den kommande avtalsrundan mellan förbunden kommer att gälla lönerna. Huutola påpekar att uppfattningarna ligger långt ifrån varandra och att det på annat håll än bland avtalsparterna själva har skapats förväntningar om en jämställdhetsinpo.
- Det torde ändå bara vara på det viset, att förhoppningarna om betydande lönelyft till vårdbranschens arbetstagare delvis är förgäves. Ifall de inte förverkligas kommer en del av löntagarna att bli bittert besvikna på såväl fackföreningsrörelsen som dem som gav de här löftena. Det är dock inte löntagarorganisationerna som har fällt eller fördröjt en eventuell jämställdhetsinpo, utan arbetsgivarna och de politiker som kom med de tomma löftena, underströk Huutola.
En intressant sak för löntagarna i den nya regeringens program är den utlovade totalreformen av vuxenutbildningssystemet.
- Man hänvisar till den som ett sätt att öka den yrkesmässiga rörligheten, men just så mycket mer blev inte sagt i programmet. Menar regeringen med sitt löfte en helhetsreform som också innefattar personalutbildning som företagen arrangerar? Eller talar man om en smalare reform, som eventuellt bara omfattar frivillig utbildning som den deltagande själv bekostar, undrade Huutola.
