FFC:s Matti Huutola: Dåliga anställningar hör inte hemma hos oss
FFC:s 17. kongress
- Att konkurrera med dåliga anställningsförhållanden får inte bli Finlands modell, betonade FFC-styrelsens viceordförande Matti Huutola i sitt tal inför FFC:s sjuttonde kongress.
- FFC:s uppgift är att se till att kollektivavtalen utvecklas och lagstiftningen förnyas så, att det finns minimalt med missförhållanden och orättvisa. Nu har orättvisan ökat istället, och i synnerhet bemanningsföretagen förefaller att läsa bara de paragrafer i landets lagstiftning som behagar dem. Finlands lagar och förordningar är inga russin som man plockar ur kakan hur som helst. De är avsedda att efterlevas och det är myndigheternas sak att övervaka att så också sker.
- Finlands modell har varit och kan också framgent vara att man ingår inkomstpolitiska uppgörelser där centralorganisationen FFC är aktiv part. Dessa centraliserade uppgörelser har fungerat för löntagarna och varit resultatbringande. Det här är den väg vi ska vandra också i framtiden.
Det politiska klimatet gynnar trepartssamarbete
- Inte ett enda betydande parti bestrider à priori trepartssamarbetets vikt. Det förefaller möjligt att upprätthålla förhandlingsmodellen på trepartsbasis när det gäller arbetslivsfrågor. Oberoende av hur vi ingår själva inkomstuppgörelserna i framtiden är jag övertygad om att en beredning på trepartsbasis och dialog kan garantera framgången för vart land också i framtiden.
- Trepartssamarbetet är mycket mer än centrala helhetsuppgörelser eller löneavtal. Också om inkomstavtalen ingicks branschvis har det stor betydelse vilka uppskattningar man gör på förhand om inkomstuppgörelsens innehåll eller vad eventuella sonderingar leder till.
- Det, att man har fått till stånd inkomstpolitiska helhetsuppgörelser har varit den bästa garantin för att förverkliga en solidarisk lönepolitik. Det har varit en metod, med vilken alla avtalsbranscher har kunnat utvecklas i nästan samma takt. Det har varit en metod, med vilken man ständigt har kunnat försäkra sig om ökad köpkraft, även under tider av sämre ekonomisk tillväxt. Det har varit en metod, med vilken man på ett avgörande sätt har kunnat främja den ekonomiska tillväxten. Det här är orsakerna till att FFC också framdeles kommer att sträva till att i främsta rummet ingå centrala ekonomisk- och arbetsmarknadsuppgörelser.
Lönepolitikens hörnsten är solidaritet
- FFC:s lönepolitik har tre hörnstenar: solidaritet, rättvisa och sysselsättning. Solidariteten innebär att små löner höjs relativt sett mer än större löner. Det förutsätter att grunden för löneförhöjning är den samma i alla branscher, dvs. den ekonomiska utvecklingen som helhet. Branschvisa löneförhöjningar ska alltså inte definieras enligt framgången i respektive bransch. Inte en enda bransch lyckas väl, enbart tack vare sin egen verksamhet, för också verksamheten i andra branscher påverkar dess framgång.
- För att trygga köpkraften har det varit väsentligt att komma överens också om beskattningsfrågor och framför allt om att lätta beskattningen av lönearbete. En viktig del av den ekonomiska politiken har varit, att i samband med inkomstpolitiska avtal komma överens om att lindra inkomstbeskattningen.
- Nu förefaller det emellertid som om vi hade nått vägs ände när det gäller minskning av det totala skatteuttaget. Att ytterligare sänka totalskatteuttaget skulle leda till nedskärningar av de tjänster den offentliga sektorn producerar och minskade inkomstöverföringar, och detta bör man inte göra. När ekonomin växer, måste man också låta skatteintäkterna växa i samma grad. Ökade skatteintäkter gör det möjligt att ta itu med många sociala missförhållanden.
- Även om man inte bör skära i det totala skatteuttaget kunde man bygga om skatternas struktur. Ur sysselsättningsperspektiv vore det alltjämt vettigt att minska beskattningen av arbete. I synnerhet låginkomsttagarnas skattebörda kunde lättas. En lättare beskattning av låga löner skulle öka efterfrågan på dylika arbeten och höja arbetstagarens disponibla inkomst. Genom beskattning kan man jämna ut inkomster betydligt mer än vad som nu är fallet.
- Inkomstskillnaderna har ökat under de senaste åren framför allt p.g.a. den snabba förhöjningen av höginkomsttagarnas inkomster. Kraftigast är ökningen av dividender och andra kapitalinkomster. I och med att löne- och kapitalbeskattningen är separerad och löneinkomsten beskattas progressivt medan kapitalinkomsternas beskattas proportionellt, skapas ett tryck på att ändra löneinkomster till kapitalinkomster. Detta orättvisa belöningssystem ökar inkomstskillnaderna och bör raseras.
Huutolas förslag är därför att kapitalbeskattningen görs progressiv och att jord- och skogsbruksmark beläggs med fastighetsskatt.
