FFC:s Lauri Lyly: Arbetslivsreform är inget konsultjobb
FFC:s fullmäktigesammanträde 18&#;821119 november 2010
FFC:s ordförande Lauri Lyly anser att arbetsmarknadens centralorganisationer ännu har mängder av viktigt arbete att utföra för att förnya arbetslivet och förbättra sysselsättningen. Han menar också att de här frågorna inte på något vis kan skötas med konsulthjälp. Inte heller regeringen förhandlar med konsulter, utan där behövs den status en stark intresseorganisation har, säger Lyly.
– Arbetsmarknaden bjuder på så många utmaningar att vi måste fortsätta vårt arbete enträget och utan att låta oss provoceras av enstaka motgångar med arbetsfreden. För tillväxt, sysselsättning, arbetslivskvalitet och många andra frågor skulle vi behöva en fungerande förhandlingsapparat arbetsmarknadscentralerna emellan. Största orsaken till problemen torde vara att vi har tappat vår gemensamma agenda på arbetsmarknaden. Behovet att förnya arbetslivet har inte försvunnit någonstans, sade Lyly på torsdagen vid FFC-fullmäktiges möte i Nurmijärvi.
– Vi måste sträva vidare och hålla oss kvar vid de viktiga förhandlingsborden. Resultatet vid dessa bord kan vara inte bara trepartsavtal och -frågor utan också nya slags processer som styr beredningen av olika frågor i åratal framöver. Som en sådan process betraktar jag bland annat programmet för hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Programmets största betydelse ligger däri, att vi är överens om dess nittio punkter. Nu krävs bara att de omvandlas till praktiska åtgärder.
Till de viktigaste frågorna, utöver arbetslivsfrågorna, räknar Lyly den sociala lönen, dvs. pensions- och socialskyddet. I vilken riktning går framtidens socialpolitik, vem bekostar den och vilken är exempelvis arbetsgivarens och samhällets andel av den. Det finns skäl att fråga hur det skall gå med den sociala lönen i dagens splittrade modell för förhandlingar och avtal.
– Om FFC:s förmåga att åstadkomma saker säger jag rent ut att med konsulter avgör man inte de här frågorna. Vi behöver avtal, processer, arbetsgrupper, lobbande med mera. Hur stark vår fullmakt är och vårt eget kunnande stakar upp gränserna för våra möjligheter att påverka. Det är för detta slags frågor vi behöver centralorganisationerna. I arbetslivets kärna, i skapandet av arbetslivets förutsättningar. Så här svarar jag på frågan om vad centralorganisationerna behövs till, konstaterade Lyly.
Förhandlingarna om yrkeskarriärer måste fortsätta
Beträffande målsättningen att förlänga yrkeskarriärerna är, enligt Lyly, arbetsmarknadsparterna överens, men genom att endast söka lösningen i frågan om pensionsålder får vi inget avtal till stånd. För det behövs det flera element än så.
– Vi skall alltså söka trepartslösningar på åtminstone följande frågor: Hur vi skall höja kompetensen i arbetslivet, mota undan skälen till invalidpensioner, få en tillräcklig nivå på pensionerna och tillräcklig finansiering, hur vi klarar av omvandlingen av arbetslivet, lyckas göra arbetslöshetsskyddet redigare och stoppa den grå ekonomin. Alla dessa frågor inverkar på yrkeskarriärerna.
– Jag tror att de här rubrikerna ger tillräckligt med tyngd i vågskålen för vardera parten.
– Vi har ett viktigt uppdrag framför oss i frågorna om yrkeskarriärer men vi måste gripa tag i uppdraget med en tillräckligt stark arsenal. Redan att vi uttrycker vår uppriktiga vilja att uppnå avtal vore en bra sak i det här skedet. Jag skulle gärna säga att vi behöver ett slags arbetskarriärsinpo, men då förhandlingsparten slår dövörat till vid blotta benämningen så säger jag inte så. Jag säger bara att vi kring arbetskarriärsfrågorna borde bygga ett brett avtal om frågor som alla bidrar till längre yrkeskarriärer, i deras början, deras mitt liksom också vid deras slut, sade FFC:s ordförande Lauri Lyly.
