FFC:s Lauri Ihalainen: Också förbundsrundan bör främja en jämlik lönepolitik
FFC:s fullmäktige 25-26 maj 2007
FFC:s ordförande Lauri Ihalainen menar att tiden är inne för att förbättra förtroendemännens ställning parallellt med att man utvecklar den lokala avtalsverksamheten. Ihalainen, som talade på fredagen inför FFC:s fullmäktige, som har sammanträtt på fackinstitutet i Nurmijärvi, sade att man under den kommande avtalsrundan mellan förbunden borde undvika en tävling om löner, men samtidigt också notera att huvudvikten bör ligga vid att öka köpkraften genom löneförhöjningar, eftersom marginalen för lättnader i inkomstbeskattningen nu är snävare.
- EK:s styrelseordförande Antti Herlin erkände igår vid sin organisations vårmöte vikten av att förtroendemännens ställning förbättras. Det är bra att arbetsgivarna äntligen inser vilken stor betydelse förtroendemannaarbetet har också för företagen och för att genomföra förändringar. För att utveckla den lokala avtalsverksamheten krävs det att förtroendemännens ställning och spelreglerna i anslutning till det förbättras i samarbete mellan arbetstagar- och arbetsgivarsidan.
- EK:s tillkännagivande, att arbetsgivarna inte gick in för förbundsvisa förhandlingar av ideologiska skäl eller p.g.a. politiska konjunkturer, utan av mera jordnära skäl, är både intressant och viktigt. Det för de tankar på skam som bl.a. EVA:s rapporter har antytt, att arbetsgivarnas vilja att föra förhandlingar på förbundsnivå skulle ha att göra med målet, att på sikt splittra det finländska arbetsmarknadssystemet. Det är ändå skäl för oss att efter förbundsrundan på nytt se över vilka förnyelser som krävs i vårt förhandlings- och avtalssystem, och bereda oss på förändringar.
- Min uppfattning är att det redan finns alldeles tillräckligt med flexibilitet när det gäller landets löntagare och också lönebildningen. Här avviker min åsikt från arbetsgivarens. Problemet är, att det råder obalans mellan flexibilitet och trygghet och mellan behoven i arbetet och det övriga livet. Jämfört med andra europeiska länder är vi mycket flexibla i det finländska arbetslivet, visavi arbetstider, arbetsmarknadssystem och dess avtal och när det gäller den professionella rörligheten. Löntagarna byter arbete och yrke i genomsnitt fem gånger under sin arbetskarriär och den regionala rörligheten är bland de största i EU.
- En allmän förhöjning försvarar också framdeles sin plats bland löneförhöjningarna. Den allmänna förhöjningen är enda sättet att ge alla löntagare ens någon garanti för att deras reallöner bevaras och höjs. Särskilda låglöne-, kvinno- eller lokala lönepotter ger inte den garantin. Däremot kunde resultat- och vinstlönesystem genomföras som ett pilotprojekt inom den lokala avtalsverksamheten. I samarbete med arbetsgivaren kunde man göra detta till en viktig del av lönebildningen, som avtalas lokalt.
- Vi har också en rik flora av flexibla anställningsformer, trots att man hävdar motsatsen. Men det måste finnas rättvisa spelregler för dem, också för hyrarbetet. Vi måste bli kvitt de ofrivilliga snuttjobben och människor ska kunna komma till rätta på sin lön.
Trepartsarbetets trovärde bör bevaras
- Många ekonomisk- och sysselsättningspolitiska faktorer, liksom också en eventuell kommande lönetävlingsspiral, skulle ha motiverat en fortsättning av den lönejämlika inkomstpolitiska avtalsverksamheten. Men eftersom arbetsgivarna inte var redo att göra det, vill nu FFC och dess förbund driva en förbundsrunda som ger medlemmarna ett så bra resultat som möjligt.
- Det är viktigt att FFC och dess förbund har kunnat samarbeta väl i förberedelserna för förbundsrundan. Man har förbunden emellan kunnat enas om gemensamma kvalitetskrav, och dessutom försöker förbunden samordna avtalsperiodens längd. FFC vill bidra till att alla medlemsförbund får sakliga och godtagbara nya kollektivavtal.
- Då det stod klart att det blir en förbundsrunda, reagerade FFC snabbt och föreslog ett trepartsbord till stöd för förbundsförhandlingarna. Här är det meningen att regeringen och arbetsmarknadens centralorganisationer gemensamt ska utveckla arbetslivet och socialskyddet och förbättra sysselsättningen. Det är bra att vi kom igång genast med detta, och nu vore det viktigt att föra dessa projekt vidare på trepartsbasis och i endräkt. Det skulle ge trepartssamarbetet fortsatt trovärde.
- I riksdagsvalskampanjen och arbetsmarknadsdebatten har man upprepade gånger lyft fram de väl motiverade kraven på höjda löner i den offentliga sektorns kvinnodominerade branscher. Dessa förväntningar och löften måste infrias. Jag vill här påminna om att vi i den privata servicesektorn och också industrin har en stor mängd lågavlönade kvinnor som utför ett krävande arbete. Också de är berättigade till löneförhöjningar som stöder jämlikheten.
- Allmänt taget vore det önskvärt om man kunde undvika lönetävlan under förbundsrundan. Redan nu &#;8211 utan kommande löneförhöjningar – ligger inflationsutsikten för nästa år på två procent. När emellertid utsikterna är ringa för att inkomstskattelättnader ska förbättra köpkraften kommer löneförhöjningarnas andel att spela huvudrollen under den kommande förbundsrundan.
