FFC befarar att lönerna för unga och invandrare dumpas
Om modellen med utbildningsavtal blir verklighet kan arbetsgivaren bestämma hur stor ersättning studeranden ska få, men studeranden saknar anställningsförhållande och omfattas därför inte överhuvudtaget av arbetsavtalslagen eller arbetslagstiftningen.
Enligt FFC:s avtalschef Annika Rönni-Sällinen innebär det här att man rubbar på den mest grundläggande principen gällande anställningsförhållanden.
– Om arbetsgivaren får betalt för att arbeta så är det fråga om ett anställningsförhållande, påpekar hon och tillägger att de mest utsatta grupperna är unga och invandrare.
Annika Rönni-Sällinen konstaterar att det i dag finns två fungerande modeller för inlärning i arbetet. Den grundläggande principen är att man inte betalar lön för sådan inlärning i arbetet som ingår i en utbildning. Då är inte heller studeranden anställd av företaget. Hon eller han är där för att lära sig och inte för att ersätta den befintliga arbetskraften.
Det andra alternativet är läroavtalsutbildning som innebär att arbetstagaren är anställd av arbetsgivaren och får lön i enlighet med kollektivavtalet. FFC anser att all långvarig inlärning i arbetet borde ske genom läroavtal.
Bra med ett enhetligt system
Modellen med utbildningsavtal presenterades i dag i en utredning som undervisnings- och kulturministeriet har beställt. Trots att FFC är kritisk till frågan som gäller anställningsvillkor och ersättning, så får utredningen också beröm.
– På arbetsplatserna har man svårt med den nuvarande praktikdjungeln. Det är speciellt bra om man slår ihop olika former av inlärning i arbetet till en helhet och samtidigt lättar på den administrativa bördan på arbetsplatsen, säger FFC:s utbildningschef Mikko Koskinen.
Han välkomnar också det utvidgade ansvaret för utbildningsanordnaren.
– På det sättet kan man försäkra sig om att studeranden får tillräcklig handledning och att inlärningen i arbetet motsvarar examensfordringarna.
