Familjedagvårdarna fick gemenskap i team

Familjedagvårdarna i Pemar bildade team som tjänstgör som samtalsforum för att stöda, hjälpa och samarbeta.

– Utan stödet från dessa team skulle jag inte vara kvar i det här jobbet. Jag var nära att sluta en gång, men jag fick det stöd och den hjälp jag behövde. Teamens regelbundna träffar och telefonsamtal är oerhört viktiga i ett arbete där man i flera dagar i rad är utan vuxenkontakter, konstaterar Riia Tuisku, familjedagvårdare i Pemar och huvudförtroendeman.

I jobbet som familjedagvårdare måste man bygga upp en arbetsgemenskap. Den finns inte färdigt på arbetsplatsen som i det här fallet är familjedagvårdarens hem.

När Riia började jobba som familjedagvårdare fanns redan ett team och stöd till hands. Hon berättar att hon många gånger har ringt upp den mer erfarna familjedagvårdaren Alice Nurmio, en av de andra teamledarna.

Teamen i Pemar bildades i samband med att man för ett tiotal år sedan gjorde upp en kvalitetsbok. Också familjedagvårdaren Leena Arvo deltog i arbetet med boken och hon berättar att stöd och samarbete mellan vårdarna sattes i system genom teamen.

– Det är viktigt att det finns kolleger med vilka man öppet kan ventilera problem. Medlemmarna i teamet stöder varandra och ibland kan man helt enkelt behöva avlasta sina bekymmer, säger Leena.

Stöder varandra

Riia Tuisku bor så att hon rätt sällan träffar sina teamkamrater, men de ringer varandra så gott som dagligen. För Riia är kamratstödet mycket viktigt.

I Pemar får teamen arbetsgivarens stöd. Familjedagvårdarna har fått arbetstelefoner för att kunna hålla kontakt. Och när man gemensamt besöker andra familjedagvårdare kan man använda taxi. Sådana små utflykter uppskattas av barnen, och vuxenkontakterna känns viktiga för familjedagvårdarna.

Riia Tuisku berättar att också familjedagvårdarnas chef i Pemar har insett att det är viktigt att vårdarna träffas regelbundet.

– För mig är de regelbundna träffarna helt enkelt ett andningshål, säger Riia.

De teammedlemmar som bor närmare varandra kan träffas nästan dagligen.

Tuula Nätti tycker att det är viktigt att ha kolleger som man kan tala öppet med och i förtroende. Och för dagbarnen är det trevligt att ibland få träffas i ett större kompisgäng.

Gemensamma evenemang

Alice Nurmio berättar att de varje år ordnar ett par större jippon för hela familjen. Det skulle vara ganska tungt att ordna sådant ensam, men nu delar de på uppgifterna.

Teamen ger också omväxling i barnens vardag; ibland besöks en teammedlem som bor mitt ute i naturen och ibland en som bor i ett våningshus i stadskvarteren. Barnen får lära känna olika miljöer och dagvårdarna får en samtalspartner.

– Vi ringer varandra och stämmer träff i någon park med våra dagbarn. Då kan vi hjälpas åt. Den ena har ögon åt ett håll och den andra åt ett annat, säger familjedagvårdaren Anne Vuori som betonar att teammedlemmarna till och med blivit nära vänner.

Annes granne, Kaisu Koljonen, säger att hon knappast skulle vara familjedagvårdare om inte teamen fanns där med sitt stöd.

Aino Pietarinen (översättning: Viola Eksten)