Ett modigt beslut som lönade sig

23-åriga Regina Hernits rullar papiljotter i en äldre dams hår på ett ålderdomshem i Helsingfors. Regina, som fick sin närvårdarexamen i fjol, behöver inte längre bekymra sig för hur hon ska få in en fot i arbetslivet, eftersom hon lyckades få ett fast jobb i mars.

Men vägen ut i arbetslivet var inte spikrak.

Regina Hernits kommer från Estland. Som 18-åring flyttade hon till Jyväskylä för att jobba som au pair. Efter ett år i Finland kunde hon så bra finska att hon kom in på en närvårdarutbildning.

Hon fortsatte en tid att sköta barn vid sidan av studierna, vilket gjorde gott för språkkunskaperna.

– Barn är bra lärare.

Sin praktik utförde Regina vid skolans egna praktikställen, på daghem, serviceboende och avdelningar. Hon hade inga sommarjobb inom sin egen bransch.

Våren 2013 slutförde hon studierna inom utbildningsprogrammet för rehabilitering, och var entusiastisk inför tanken på att gå ut i arbetslivet: nu kunde hon på allvar börja tjäna egna pengar.

Regina Hernits säger att hon var rätt kräsen när hon funderade på vad hon ville jobba med. Hon skulle antagligen ha fått jobb inom hemvården, men hon ville hellre jobba på en avdelning. När hon inte hittade sommarjobb i Jyväskylä började paniken smyga sig på.

Hon funderade på om hon borde satsa på fortsatta studier. För säkerhets skull sökte hon jobb också i Helsingfors, men blev inte ens kallad till intervju.

Flyttbeslutet växte fram så småningom

Kontakten med arbets- och näringsbyrån gick bra, men Regina märkte att ungdomarna måste ta reda på en hel del på egen hand. Hon förundrade sig också över pappersexercisen med olika myndigheter.

– Papper skickades hit och dit, och sedan behövdes samma papper ännu en gång. Det var irriterande.

Regina Hernits fick ett Sanssi-kort som visade att den som anställer henne kunde få lönesubvention.

Hon gjorde ändå inget väsen av kortet. Då hon inte fick något jobb och inte heller var säker på om hon ville studera vidare, styrde arbets- och näringsbyrån henne till en av sina egna kurser. Kursen, som pågick hela hösten, kallades ”baskunskaper i försäljning för unga”.

Regina tyckte kursen var bra och den en månad långa praktiken på en bar som hörde till kursen var intressant. Emellanåt tyckte hon att det var frustrerande att sitta i skolbänken, allt kändes så bekant.

På vintern fick hon nog av att vara arbetslös. Om det inte finns jobb i Jyväskylä så flyttar hon till Helsingfors, tänkte Regina.

Rädd för att inte duga

På webbplatsen mol.fi fanns det en hel rad lediga jobb. Mariankoti, som tar hand om åldringar med minnessjukdomar, väckte Reginas intresse och hon skickade in sin ansökan.

Telefonen ringde när hon var på danslektion. Det kändes fint att bli kallad till intervju, men Regina hade inga höga förväntningar.

– Jag undrade om jag alls kunde få något jobb efter att ha varit arbetslös ett år. Jag hade ju ingen erfarenhet.

På intervjun frågade man varför det var ett glapp i cv:n efter utexamineringen. Regina berättade att det inte funnits några lämpliga jobb. Intervjun gick bra och hon fick jobbet.

Regina lyckades också hitta en etta, därifrån hon kan promenera till jobbet på en halv timme. Det kändes nervöst att börja på det nya jobbet, men arbetskamraterna tog emot sin unga kollega med öppna armar och Regina kunde snabbt utnyttja det hon lärt sig i skolan.

Efter ett knappt halvår tycker Regina att hon har utvecklats i sitt yrke. Hon har fått större säkerhet och har lärt känna dem som bor på hemmet. När det kommer nya vikarier kan hon redan handleda dem i arbetet.

– Jag behöver mer självförtroende, men det kommer säkert med tiden, säger Regina.

Det bästa med jobbet är invånarna på hemmet, som hon tycker är härliga. De är på gott humör och tackar ofta när de är nöjda med vården.

Regina trivs i Helsingfors och tror att hon kommer att bo kvar där. Hon har fått nya kompisar och avståndet till Estland är kortare.

Regina planerar att jobba åtminstone ett år och sedan fundera på om hon ska börja studera till sjukskötare eller vidareutbilda sig inom rehabiliteringen.

Bra att vara vidsynt och fördomsfri

Regina Hernits tycker att ungdomsgarantin är bra, men retar sig över att systemet inte alltid fungerar. Hon menar att det inte är någon idé att skicka någon till en utbildning, om branschen inte alls intresserar.

– Den studieplatsen kunde hellre gå till någon annan, säger hon.

Till arbetsgivarna vill hon säga att de inte alltid ska stirra sig blinda på arbetserfarenheten när de rekryterar ny personal. Hon menar att man lär sig i arbetet.

– Det är frustrerande när det alltid frågas efter arbetserfarenhet. Det begränsar möjligheten att söka jobb, och det blir en ond cirkel.

Regina Hernits egna erfarenheter har gjort henne övertygad om att ungdomarna ska se på sina möjligheter att få jobb med öppna ögon.

– Om det inte finns jobb där man bor kan man söka sig till en annan ort. Världen går inte under bara för att man måste flytta.

Minna Kurvinen (översättning: Christina Tallberg)