En man med många yrken
Vad han ska bli som stor är något som den 52-åriga Jyväskyläbon Markku Kolari aldrig har funderat närmare på. Livet har fört honom till bland annat brittiska restauranger och till att vara chef för ett städföretag. För närvarande går Markku en läroavtalsutbildning för att bli arbetslivstränare.
– Jag är en kolossalt nyfiken människa som gärna kastar sig in i nytt. Jag gillar allt nytt som dyker upp, säger han.
Av nyfikenhet började Markku en gång i tiden studera på handelsläroverk. Studierna var ändå mer teoretiska än den unga mannen hade hoppats på, så han hoppade av skolan och ryckte in i militären.
I början av 1980-talet var tiderna goda och man behövde inte fundera på vilken utbildning som bäst skulle garantera ett jobb.
– Då var det självklart att man alltid skulle hitta ett jobb. Det var bara att välja var man ville sommarjobba.
Efter militären blev Markku anställd på en betongfabrik som maskinskötare. Men ynglingen bestämde sig för att lämna branschen när han fick veta att två personer som hade haft samma jobb som han hade sjukpensionerats på grund av dammlunga.
Från restaurang till maskinverkstad
Markku Kolari bestämde sig för att utbilda sig till servitör. Han jobbade tio år i branschen, emellanåt också i Storbritannien. Vid sidan om studerade han till barmästare och gick en företagarkurs och en servitörutbildning med inriktning på internationalisering.
Men småningom, när det föddes ett barn i skiftarbetarens familj, blev det på nytt aktuellt att byta yrke.
– Pojken förstod inte riktigt varför pappa ville sova på morgnarna, han ville ju leka. Vid den tiden förlängdes restaurangernas öppettider, så visst var det tufft, säger Markku.
Han hittade ett nytt jobb i den egna vänkretsen. En kompis ägde ett företag i städbranschen och bad att Markku skulle bli deras försäljningschef. Ett par framgångsrika år förflöt med intressanta arbetsuppgifter. Sedan började Markku känna att det var dags att gå vidare.
En annan kompis tipsade om att det fanns jobb att få inom metallbranschen.
– Vi pratade bland annat om att bara man har tålamod att utbilda sig vidare så är lönen riktigt bra.
Markku studerade flitigt med vuxenutbildningsstöd – han klarade av de grundläggande studierna inom maskinbranschen och för verkstadsmekaniker, samt tog en yrkesexamen för CNC-verkstadsmekaniker. På tre år blev han färdig och hittade genast ett jobb.
Vill inte pensionera sig
Längst − över femton år − jobbade Markku Kolari på en maskinverkstad i Jyväskylä där jobbet var omväxlande och arbetskamraterna fantastiska. Men sedan började hälsan krångla.
De många åren i ett fysiskt arbete med vridrörelser blev för mycket för Markkus rygg. Att arbetet utfördes stående på hårt underlag hade också slitit hårt på knäna.
– Efter att jag i ett par, tre timmar hade jobbat stående blev knäna stora som fotbollar.
Förhandlingarna med arbetsgivaren och företagshälsovården utmynnade i något som blev ett hårt slag för Markku. Han skulle inte kunna fortsätta med sina arbetsuppgifter och den traditionella maskinverkstaden kunde inte erbjuda honom något ersättande arbete.
– Läkaren sa att jag aldrig skulle kunna jobba med metallarbete igen, och inte med något annat heller för den delen, berättar Markku.
Men att gå i pension var inte ett alternativ för den arbetsvillige femtioåringen. Markku bestämde sig för att skaffa ett yrke där hans hälsa inte skulle ta stryk.
Han drömde om att bli socionom. Men försäkringsbolaget gick inte med på att betala för så långa studier eftersom Markku redan hade flera examina. Än en gång hittade han en ny utväg med hjälp av sina vänner.
Får hjälpa andra
En kompis berättade att verkstaden Vattipaja i Laukas behövde en arbetslivstränare. Verkstaden upprätthålls av kommunen och hjälper personer i en utsatt position på arbetsmarknaden att få utbildning och komma ut i arbetslivet.
Markku Kolari förstod att det jobbet skulle påminna om socionomyrket. Han fick gå på arbetsprövning och lyckades förhandla sig fram till en tvåårig läroavtalsplats.
Försäkringsbolaget lovade betala arbetsgivaren en rehabiliteringspenning med vilken Markku skulle kunna avlägga en specialyrkesexamen i arbetslivsträning. Förutom lönen från kommunen får Markku reseersättning och en årlig studieersättning av försäkringsbolaget.
Till arbetslivstränarens uppgifter hör att fundera ut fortsatta vägar för klienterna. Vid sidan av handledningen lär Markku ut svetsning och maskinbearbetning på verkstaden. Han tycker det är fint att han i sitt jobb kan hjälpa människor.
Mannen med de många yrkena säger att han inte ångrar en enda av sina karriärvägar.
– Tänk om alla mina jobb har fostrat mig för just det här! Jag är uppfostrad till att inget arbete är mindre värt.
Markku utexamineras i juni nästa år. Tack vare motion har kroppen klarat det nya jobbet, så Markku ser med tillförsikt på framtiden. Han vet inte ännu vilken sorts jobb han söker när läroavtalet upphör.
– Jag är beredd att utbilda mig vidare för en ny arbetsuppgift, om det behövs.
Minna Hotokka (översättning: Viola Eksten)
