Det konkreta lär man sig på arbetsplatsen
Det är genom studiebesök, gästföreläsare och framför allt perioderna för inlärning i arbetet som yrkesstuderande får lära sig hur det är i arbetslivet. Därför är det viktigt att de redan under det första året får smaka på jobbet för att känna om de har valt rätt yrke.
– Då jag började här trodde jag att det var med barn jag ville jobba, men på två år har jag ändrat mig helt. Nu vill jag jobba på åldringshem eller sjukhus. Det är många andra som också har ändrat sig, berättar Emilia Väyrynen, tredje årets närvårdarstuderande på utbildningsprogrammet sjukvård och omsorg vid Prakticum i Borgå.
I en yrkesexamen ska det alltid ingå minst 20 studieveckor inlärning i arbetet, det vill säga ungefär ett halvt år. Inlärning i arbetet är det som tidigare kallades praktik. Närvårdaryrket är speciellt, för där är det obligatoriskt med 29 studieveckor inlärning i arbetet. Under det första året får Prakticums studerande i Borgå pröva på att jobba på daghem. Under det andra året får de jobba på åldringshem och med handikappvård eller hemservice.Inlärning i arbetet handlar inte om att studerandena ska utnyttjas som gratis arbetskraft, utan de ska av sin handledare få lära sig vad jobbet går ut på.
– Det kan vara utmanande att hitta bra platser för inlärning i arbetet, där de får lära sig just de saker som ingår i utbildningen, säger läraren Anne Nylund och tillägger att det kan vara många studerande som kämpar om ett begränsat antal platser.
– Under det tredje året borde de som går på programmet sjukvård och omsorg få en plats på en akutavdelning. Men det är inte lätt, för de tävlar med studerande på universitet och yrkeshögskolor.
Inom vårdbranschen är det svårt att göra undervisningen i skolan realistisk.
– Frisörer och kosmetologer kan ha en övningssalong och kockarna kan ha en övningsrestaurang, men vi kan inte ha ett övningssjukhus och hyra in patienter, säger Anne Nylund
– Vi har bland annat fått ge sprutor, mäta blodsocker och bädda sängar. Det är bra att vi lär oss göra det rätt, men det är inte samma sak som på arbetsplatsen då man vet att det är allvar, säger Emilia Väyrynen.
Under sommaren fick Emilia Väyrynen sommarjobba inom äldrevården, en viktig erfarenhet.
– De andra i personalen hjälpte till om det var något jag inte kunde. De förklarade saker för mig och jag vågade fråga sådant som jag inte visste. Jag var lite osäker i början, men efter en tid kände jag att jag kunde jobbet.
Nu, en bit in på det tredje året, anser Emilia att hon börjar ha den yrkeskunskap som behövs i arbetslivet. Under det sista året ska hon ännu ha tre perioder inlärning i arbetet.
– Det låter som ganska mycket, men det är säkert meningen att vi ska få komma ut på arbetsplatserna mer i slutet av studierna, säger Emilia som funderar på att studera till hälsovårdare eller sjukskötare efter att hon utexamineras på våren. Eventuellt kunde hon först jobba en tid.
Av yrkeskunskapen är en stor del små knep och praktiska detaljer som man bäst lär sig på arbetsplatsen, konstaterar Anne Nylund.
– Mycket av det jag lär ut handlar om inställning och yrkesstolthet. Det går inte att lära sig att bemöta en döende människa eller en människa som inte vill vårdas på sjukhus bara genom att läsa böcker.
Anne och hennes lärarkolleger på närvårdarutbildningen i Borgå har alla jobbat i branschen. Dessutom har de fått en möjlighet besöka fältet för att uppdatera sin praktiska kunskap.
– Det var jättehälsosamt. Jag skulle gärna ha mer sådant.
Också Emilia Väyrynen tycker att lärarna är kunniga.
– Det är bra att de har jobbat inom branschen. De har bra exempel från arbetslivet och kan berätta om sina erfarenheter.
Yrkesutbildningen är tuff och ställer höga krav på de unga, konstaterar Anne Nylund. I utbildningen ingår en hel del teori, och det är många olika saker de studerande måste kunna. Anne oroar sig för att de som inte klarar av utbildningen ska marginaliseras.
– Det finns inte längre sådana jobb som man kan få om man inte har utbildning. Inom vårdbranschen har närvårdarna tagit över en stor del av de uppgifterna.
Jonny Smeds
