Det går vilt till på arbetsplatserna

Det är vanligt att arbetsgivare i Finland bryter mot lagar och avtal, visar FFC:s förtroendemannapanel som i december besvarades av 1155 förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige.

Enligt panelen har arbetsgivaren brutit mot lagar eller avtal på 32 procent av arbetsplatserna – inom transportbranschen på hela 57 procent av arbetsplatserna.

Transportbranschen ligger tillsammans med den offentliga sektorn i topp också när det gäller ökningen av antalet tvistefrågor. I samma branscher upplever de förtroendevalda att det har blivit svårare än förr att sköta förtroendeuppdragen.

Ofta tror man att det är arbetsgivarna i de mindre företagen som i högst grad behandlar sina arbetstagare illa, men resultaten från förtroendemannapanelen visar att situationen oftast har blivit svårare på arbetsplatser med mer än 250 arbetstagare.

Förklaringar till det kan vara att tvisterna har ökat och förtroendeuppdragen har blivit svårare att sköta i den offentliga sektorn, och att det inom industrin har förts samarbetsförhandlingar om uppsägningar eller permitteringar på hela 58 procent av arbetsplatserna under det senaste året.

Bryter mot lagar och avtal

I de öppna svaren berättade förtroendemännen och arbetarskyddsfullmäktige om förseelser av olika slag. Förseelserna gäller nästan samtliga lagar som rör arbetsförhållanden, men samarbetslagen är den som flest arbetsgivare bryter mot. Vid tillämpningen av kollektivavtalen har många arbetsgivare gått in för helt egna tolkningar.

”Arbetstids-, semester- och arbetsskyddslagen bryts det regelbundet mot. Kollektivavtal tillämpas i strid med avtalen”, berättar en av de förtroendevalda och flera andra ger liknande svar:

”Man bryter ständigt mot samarbetslagen.”

"Arbetsgivaren har ensidigt gått och ändrat i de lokala avtalen.”

Arbetsgivarförbunden krävde också under fjolåret att man ska avtala om allt fler frågor lokalt på arbetsplatserna. Ändå har det blivit vanligare att just de lokala avtalen inte följs. Inte heller arbetsgivarnas förhandlingsvilja ser ut att vara så hög.

I svaren är det just den kallsinniga inställningen till de lokala avtalen som väcker uppseende. Många förtroendemän är också frustrerade över att de måste hålla ett öga på alla frågor, eftersom arbetstagarna inte får de tillägg de har rätt till utan att särskilt kräva det. Många klagar också över att arbetsgivaren inte intresserar sig för vare sig lagar eller kollektivavtal – det är förtroendemännen och fackets ombudsmän som får reda ut innehållet i dem.

Stridsfrågorna har ökat

På 40 procent av arbetsplatserna har tvisterna ökat, och bara på var tionde har de minskat. Mest har situationen förvärrats inom offentliga sektorn där tvistefrågorna har ökat på varannan arbetsplats och minskat på bara på fyra procent av arbetsplatserna. Inom transportsektorn har tvistefrågorna ökat på varannan arbetsplats och minskat på tolv procent av arbetsplatserna.

Bäst var situationen inom industrin. Där hade tvisterna ökat endast på var tredje arbetsplats.

När man ser till arbetsplatsens storlek har tvisterna ökat mest på arbetsplatser med över 250 arbetstagare. Här har de ökat på nästan 55 procent av arbetsplatserna.

Av förtroendemännens svar framgår också att behandlingen av tvistefrågor går trögt på arbetsplatserna. Arbetsgivarna förhalar uppgörelser in i det sista. Ibland avgörs en fråga när den är på väg till förbunden för avgörande, och ibland först vid hot om kallelse till arbetsdomstolen.

Överraskande nog verkar inte arbetsgivarna alltid nöja sig med jämställdhetsombudsmannens, samarbetsombudsmannens eller arbetsdomstolens avgöranden, utan försöker envist fortsätta som tidigare.

Var femte har upplevt påtryckningar

Enligt förtroendemannapanelen har arbetsgivaren på var femte arbetsplats utövat påtryckningar för att avtala om försämringar. I transportbranschen har det kommit fram påtryckningar på var fjärde arbetsplats.

Av de öppna svaren ser man att arbetsgivaren har tryckt på för att avtala om ojämlik behandling genom att hota med slopade tilläggsförmåner för alla. Många förtroendemän har också varit med om att arbetsgivaren hotat med en bredare tolkning av arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet om man inte avtalar om frågor lokalt.

Arbetsgivarna hotar rätt ofta med samarbetsförhandlingar eller uppsägningar eller med att jobben tar slut om inte arbetstagarna går med på avtal som är sämre än kollektivavtalen.

”Arbetsgivaren kräver att arbetstagarna ska byta ut ett bättre kollektivavtal mot ett sämre.”

”Arbetsledaren hotade med att jobben tar slut om vi inte går med på att arbeta övertid där en timmes arbete ger en timmes ledig tid. Hot om permitteringar är vanliga."

”Arbetsgivaren har hotat med att om vi inte går under kollektivavtalet så tar de in underleverantörer.”

Svårare att sköta förtroendeuppdragen

Med tanke på arbetsgivarnas attityd är det inte konstigt att de som svarade på enkäten upplevde att det under de senaste åren hade blivit svårare att sköta uppdragen som förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige.

Hela 43 procent av dem som svarade upplevde att det blivit svårare och endast nio procent ansåg att det blivit lättare. Särskilt förtroendemän på arbetsplatser med över 250 arbetstagare ansåg att det hade blivit svårare att sköta uppdragen.