Det går att jobba efter depression
Ungefär var femte finländare insjuknar i depression i något skede av sitt liv. Depressionssjukdomar är inte vanligare i dag än på 1980-talet, men antalet personer som är arbetsoförmögna på grund av depression har ökat markant under de senaste trettio åren. En förklaring till den motstridiga utvecklingen är omvälvningarna i arbetslivet.
– Dagens arbetsliv är hektiskt och förutsätter goda sociala färdigheter. Vid ett depressionstillstånd blir det svårare att klara arbetet. I så gott som alla uppgifter förutsätts det att man har god koncentrationsförmåga och ett gott minne, att man ständigt lär sig nytt och har initiativförmåga. Hos en deprimerad person försvagas dessa förmågor, säger Teija Kivekäs som är överläkare vid Arbetshälsoinstitutet.
Forskning visar att det är ungefär lika vanligt att insjukna i depression oavsett yrke. Både en direktör och en arbetare kan drabbas. Kvinnor insjuknar aningen oftare än män och risken för depression ökar om man är arbetslös.
– Både ärftliga faktorer och personligheten kan påverka vem som insjuknar, säger Teija Kivekäs.
Depression kan också hänga ihop med andra sjukdomar som i samverkan leder till arbetsoförmåga.
– I bakgrunden kan det till exempel finnas besvär i rörelseorganen, smärta eller för mycket alkohol.
Rätt riktning
Antalet personer som beviljades invalidpension på grund av depression ökade fram till 2007, men har sakta minskat de senaste åren.
Teija Kivekäs framhåller att man kan förebygga arbetsoförmåga trots att man kanske inte kan förhindra att en person insjuknar i depression.
– Företagshälsovården spelar en viktig roll. Genom tidigt stöd kan man förhindra att sjukdomen förvärras och blir kronisk.
De främsta orsakerna till den positiva utvecklingen sedan 2007 är ökat samarbete och förändringar i lagstiftningen, bedömer Teija Kivekäs.
– Under de senaste åren har man fått nya medel för att förebygga onödigt långa sjukskrivningar. Samarbetet på arbetsplatserna och inom företagshälsovården har ökat. Utmaningen är nu att sprida den praxis som man vet att fungerar till alla arbetsplatser.
En lagändring som har påverkat utvecklingen är införandet av partiell sjukdagpenning.
– Med förändringarna har man velat ta kål på tanken att en människa antingen är helt arbetsförmögen eller helt arbetsoförmögen.
Lättare att börja jobba igen
En utgångspunkt för tillfrisknandet är att den som insjuknat i depression får ändamålsenlig och god vård. Teija Kivekäs menar att sjukskrivning långt ifrån alltid är nödvändigt. I bästa fall kan man återgå till jobbet bara några månader efter en svår depression. Ju längre frånvaron är desto svårare blir det att återvända till jobbet.
– Det är viktigt att på alla sätt göra det lättare att börja jobba igen. Ur den här synvinkeln är det bra att man på arbetsplatsen håller kontakt med den sjukskrivna, så länge man är uppmuntrande och omtänksam. På det sättet kan arbetskamraterna visa att de inte glömt bort den sjukskrivna och att de hoppas att han eller hon kommer tillbaka till jobbet.
Partiell sjukdagpenning och arbetsprövning som bekostas av ett arbetspensionsbolag har visat sig vara goda metoder för att stödja återgång till arbetet. Arbetstiden förkortas vilket i bästa fall leda till att tillfrisknandet går snabbare och att sjukdomen inte återkommer.
Teija Kivekäs anser att arbetsuppgifterna kunde anpassas ännu bättre för dem som återgår till arbetet.
– Återhämtningen från en depression underlättas av att arbetet är tydligt avgränsat och bekant.
Attityderna är avgörande
Attityderna hos cheferna och i hela arbetskollektivet har stor inverkan på hur man lyckas återvända till arbetet. Alla vill inte prata om sin sjukdom, men för många är det en lättnad att folk på arbetsplatsen känner till det hela. Det är ändå arbetstagaren själv som avgör vad han eller hon vill berätta.
– När man planerar en återgång till arbetet tillsammans med chefen och företagshälsovården läggs tyngdpunkten på arbetstagarens funktionsförmåga och att slå fast lämpligt arbete. Man behöver inte prata om sjukdomen med chefen om man inte vill, betonar Teija Kivekäs.
Detsamma gäller för arbetskamraterna. Det är ändå bra om de får veta vilka arbetsuppgifter den återvändande utför, hur uppgifterna organiseras i den nya situationen och hur länge arrangemanget gäller.
Pirjo Pajunen (översättning Viola Eksten)
