Den finländska arbetsmarknadsmodellen fick starkt stöd i öppningsanförandena
FFC:s fullmäktige den 24 november 2006
FFC:s fullmäktigeordförande Tuire Santamäki-Vuori försvarade övertygande den finländska trepartsmodellen vid fullmäktigemötet som började på fredagen. Hon menade att Finland, tack vare trepartssystemet har utvecklats till en av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier och ledande välfärdsstater.
&#;8211 Förmågan att ingå avtal på bred bas på arbetsmarknaden och i politiken är fortfarande vår viktigaste framgångsfaktor. Denna styrka och sociala innovationsförmåga får inte rubbas i den politiska stridens hetta. Istället bör vi ständigt förbättra detaljerna i arbetsmarknadsmodellens och avtalsverksamhetens innehåll, så att de svarar mot förändringarna i vår omgivning, sade Santamäki-Vuori i sitt öppningsanförande.
Tuire Santamäki-Vuori fäste i sitt tal också uppmärksamhet vid företagens varierande bruk av arbetskraft. Hon uttryckte oro över att företag på olika nivåer strävar efter att förändra bruket av arbetskraft så, att de skyfflar över företagsverksamhetens risker på arbetstagarna. Det här har lett till en ökning av hyr- och snuttarbete, oavlönad övertid, överlånga arbetstider och tvångsföretagande. Santamäki-Vuori sade att behovet att få spelregler för hyrarbete börjar vara akut.
Också FFC:s ordförande Lauri Ihalainen lyfte i sitt anförande fram de framgångar den finländska arbetsmarknadsmodellen har rönt. Han uttryckte för sin del oro över att man nu på många håll har börjat ifrågasätta denna form av samarbete. Ihalainen underströk vikten av att man nu, inför riksdagsvalet, för en samhällsdebatt om huruvida Finland också under de kommande åren ska fortsätta med den framgångsrika politiken på trepartsbasis eller om man önskar en handlingsmodell som bygger på motsättningar och strid. Dethär innebär att utgångsläget inför nästa inkomstrunda står klart först efter riksdagsvalet.
– Eftersom det bakom den grundläggande frågan också är öppet vilket slags arbetsmarknadspolitik vi ska föra, kan man i det här skedet inte dra några långtgående slutsatser om den kommande arbetsmarknadsuppgörelsens form eller innehåll, slog Ihalainen fast.
Ihalainen ville samtidigt framföra en hälsning till Finlands näringsliv EK:s nye ordförande Antti Herlin, som nyss påstod att en lönepolitik som bygger på solidaritet och jämlikhet bromsar produktiviteten. Lauri Ihalainen betraktade påståendet som märkvärdigt.
– De superbelöningar som delas ut till chefer och nyckelpersoner i dag är en mycket värre broms mot produktiviteten, därför att det arrangemanget lämnar dem obelönade, som verkligen har åstadkommit resultaten. Om det genomsnittliga lönegapet mellan kvinnor och män kan reduceras innebär det med säkerhet att produktiviteten ökar, inte minskar.
Lauri Ihalainen sade att det regeringsprogram som spikas efter riksdagsvalet bör ha som främsta mål att knäcka arbetslösheten och höja sysselsättningsgraden till över sjuttio procent. Som ett led i denna målsättning borde man bygga en allt tätare samhällsgaranti för de unga, som med säkerhet erbjuder alla under 25 år en plats i antingen utbildning, praktik, arbete eller arbetsverkstad.
– Det finns mycket som talar för att vi, för att hedra att det har gått hundra år sedan FFC:s och EK:s föregångare grundades, inleder förhandlingar statsmakten och arbetsmarknadsorganisationerna emellan, för att finna metoder att förhindra en utslagning bland de unga och för att öka deras möjligheter till utbildning och sysselsättning – inklusive betydligt bredare möjligheter för de unga att få sommarjobb.
FFC-styrelsens viceordförande Matti Huutola talade i sitt fullmäktigeanförande om produktionen och finansieringen av välfärdstjänster. Huutola tog ställning till de förslag som har framkommit i offentligheten om att en del av samhällets tjänster kunde förvandlas till social verksamhet som bygger på välgörenhet, för att åstadkomma en lindrigare beskattning.
Ett exempel på detta är, enligt Matti Huutola, förslaget från Näringslivets delegation EVA om att sköta vissa tjänster med donerade medel. EVA talade för att dessa donationer skulle befrias från skatt. Det här förfarandet skulle, enligt Huutola, innebära att pengar som var avsedda för ett gott ändamål istället medför minskningar i samhällets inkomster.
Huutola påpekade i sitt tal att man nästan över allt i världen använder sig av ett fungerande sätt att dra sitt strå till stacken.
– Det kallas beskattning. När man betalar skatt bär man sin del av samhällsansvaret, påminde Matti Huutola.
