Brobyggare: Roboten Robert
Jag kommer inte ihåg att jag skulle ha känt mig hotad av roboten Robert. Det borde jag kanske ha gjort, för – tänker jag nu – om den kunde måla bakaxlar timme ut och timme in utan paus, visst borde den då också kunna montera dem?
Jag arbetade inte kvar länge nog för att bli utkonkonkurrerad, istället lämnade jag industrin och började skriva. Och under alla dessa år har det aldrig slagit mig att jag också i det här yrket skulle kunna bli utmanövrerad av en robot.
Men det kan jag. Det är bara att inse.
Redan nu använder The Los Angeles Times en robot, eller algoritmer, för att skriva nyhetsartiklar om jordbävningar och självmord. Och de är med säkerhet inte ensamma.
En forskare vid Karlstads universitet, Christer Clerwall, har gjort en liten studie där han låtit ett antal personer läsa texter skrivna av antingen journalister eller robotar. Det visade sig att texterna skrivna av robotar upplevdes som lite tråkigare, men objektiva och fullt läsbara. Det var till och med så att nästintill hälften av läsarna inte kunde avgöra om texten skrivits av människa eller robot.
Nu är det ju inte så att det sitter en människoliknande robot vid ett skrivbord på redaktionen. En robotförfattare är en algoritm programmerad för att samla ihop material efter vissa begränsningar. Rent faktiskt går det till så att den söker igenom en mängd internetbaserade arkiv, plockar på sig det den behöver och sammanställer sedan materialet till en bok. Förlaget förser boken med titel, ISBN-nummer och vissa fall ett påhittat författarnamn. Så småningom finns boken på en nätbokhandel och ett bibliotek nära dig.
Kanske. Just nu verkar det vara så att såväl nätbokhandel som bibliotek försöker hålla de robotskrivna böckerna på armlängds avstånd. Kvaliteten är inte vad den borde vara. En robot som samlat artiklar från Wikipedia och smällt ihop det till en bok är knappast någon nobelpriskandidat.
Men utvecklingen går snabbt.
För många år sedan när jag läste Dan Browns Da Vinci-koden, trodde jag först att det hade skett ett misstag. Det var ju samma bok som jag hade läst något år tidigare, men då med titeln Änglar och demoner. Vid närmare granskning visade det sig att det inte var samma bok. Det var bara en likadan, skriven utifrån samma mall.
Och handen på hjärtat: hur många av de böcker vi läser och skriver är inte stöpta i samma form?
Jag är ingen datanisse, men jag tänker så här: förse roboten med Aristoteles Om diktkonsten, där har vi ramarna, låt den sedan plöja igenom de miljoner böcker Google skannat in för att hitta personer, miljöer och intriger. Blanda och ge ut.
Författare är besvärliga, de får skrivkramp, de bråkar om royaltyn, de klagar på marknadsföringen, är opålitliga och envisas med att skriva böcker ingen vill läsa.
Roboten Robert vore säkerligen mer välkammad. Den skulle skriva det som efterfrågas, aldrig vara sen med leveransen och dessutom aldrig någonsin begära bättre betalt.
Men visst, lite småtråkig, förutsägbar, alltid samma sak i olika förpackningar. Ja, när jag nu riktigt tänker efter, lite som de senaste decenniernas deckarboom.
Robert Åsbacka
