Branschomvandlingen påverkar bokcirkeln

Så skrev Jussi Kestilä, som var med och grundade en bokcirkel inom bokarbetarnas Tammerforsförening och som också var ordförande för den i många år, i cirkelns 40-årshistorik för fem år sedan. Bokcirkeln har under årens lopp väckt en hel del diskussion, både på gott och på ont enligt vissas mening.

På 45 år har det hänt mycket. I bokcirkeln, som ursprungligen grundades på maskinsättare Kestiläs arbetsplats vid tidningen Aamulehtis sätteri, sysslade man ända sedan början också med andra konstformer än litteratur. Vid sidan av böcker har man hela tiden också intresserat sig för bildkonst och konstutställningar och även andra kulturformer.

– Folk hade ett behov av att få utlopp för sina känslor och den här funktionen har bokcirkeln alltjämt. Likasinnade personer diskuterar och gör saker tillsammans, berättar cirkelns nuvarande ordförande Johanna Kivimäki.

– Jag blev intresserad att gå med när jag fick chansen att delta i en viskurs då Bokarbetarförbundet fyllde hundra år. Det fortsatte med att jag uppträdde på förbundets kryssningar och blev bekant med medlemmarna i bokcirkeln. Jag har alltid skrivit krönikor och tyckt om att rimma, säger Kivimäki.

Inte bara böcker

Kivimäki säger att bokcirkeln från första början har sysslat med kultur av olika slag, trots att man inte velat avstå från det gamla namnet.

– Jag har också fört in intresset för dans i cirkeln.

Enligt Johanna Kivimäkis mening är boken Musta kaarti muistelee (Det svarta gardet minns) den kanske mest betydande av bokcirkelns publikationer. I boken intervjuas arbetare inom boktryckeribranschen. I den dokumenteras hur branschen har förändrats och den boktryckartradition som i dag finns att se endast i museiboktryckeriet i Arbetarmuseet Werstas, där jag intervjuar Jussi Kestilä och Johanna Kivimäki.

Kestilä var med när boktryckeriet i Werstas sattes upp. Där finns en likadan fungerande sättmaskin som han i tiden arbetade med.
Alla maskiner i museet fungerar och man kan trycka bland annat personliga inbjudningskort med dem. Maskinerna är hela tiden i användning, framhåller Jussi Kestilä.

Nya medlemmar behövs

Bokcirkeln är en plats där det förs intressanta diskussioner och ibland också hårda debatter, betonar Johanna Kivimäki. Den är en plats där man får utlopp för sina känslor. Men Jussi Kestilä säger att bokcirkeln snart är en pensionärsklubb, om man inte får med nya medlemmar i verksamheten.

– Antalet medlemmar har sjunkit till följd av strukturomvandlingen och ett minskat antal arbetsplatser inom boktryckeribranschen och dessutom har folk bytt yrke. Nu när bokarbetarna har blivit medlemmar i TEAM, så vill vi gärna få med också förbundets övriga medlemmar i verksamheten, säger Johanna Kivimäki.

– Under de senaste åren har vi ordnat program med berättelser om olika stadsdelar för att få med nya medlemmar.

Om Johanna Kivimäkis intresse väcktes med en viskurs, så kanske det nu borde ordnas en rapkurs? Är inte rappen dagens arbetarmusik och arbetarpoesi?

Aino Pietarinen
Översättning Christina Tallberg