Arbetstagarna har förtjänat sin lön
Arbetstagarna stannar längre kvar i arbetslivet endast om det finns arbete och de orkar arbeta ända tills pensionsåldern. I dag är arbetstagarna i genomsnitt 52 år när de börjar lyfta invalidpension. Det visar att dagens krävande och ofta monotona arbetsliv kör slut på arbetstagarna alltför tidigt. Arbetsgivarna måste börja ta sitt ansvar för att utveckla ett mänskligt arbetsliv. Välbefinnande på arbetet är nyckelorden – särskilt bör man genast ingripa i arbetsplatsmobbning. Alla arbetstagare måste ha tillgång till förebyggande företagshälsovård.
Det är inkonsekvent att arbetsgivarparten i festtal talar för en förlängning av tiden i arbetslivet samtidigt som äldre arbetstagare är de första som sägs upp. De bör ses som en resurs och inte som en kostnadspost.
Sänkta löner förlänger inte tiden i arbetslivet. Ett arbetsliv på rejäla villkor ger en lön som man kan leva på. FFC fördömer kraftigt de krav som förekommit i offentligheten om att sänka lönerna för unga och försämra anställningsvillkoren. Anställningsvillkoren bör bestämmas enligt arbetet och de krav det ställer och inte enligt arbetstagarens ålder. Erfarenheterna från depressionsåren på 1990-talet visar att sänkta löner för unga ökar arbetslösheten.
Tiotusentals unga är i dag utan arbete, vilket är ohållbart både för ungdomarna själva och för hela samhället. Vi har inte råd att låta en enda ung person marginaliseras. Marginaliseringen hotar nu att bli en folksjukdom, men det finns redan ett botemedel: samhällsgarantin för unga som garanterar alla ungdomar en studie- eller arbetsplats. Tillräckligt med resurser måste reserveras för detta, så att arbete och praktik medverkar till att de unga lär sig ett yrke och får avtalsenlig lön.
FFC har kraftigt förbundit sig att främja strategin för utvecklingen av arbetslivet som utarbetats på trepartsbasis och som syftar till att göra arbetslivet i Finland till det bästa i Europa fram till 2020. I praktiken är man ännu långt från den nivå som strategin syftar till och därför bör även alla företag på allvar engagera sig i att förverkliga strategin.
Den rätt till tre dagars utbildning som man avtalade om i ramavtalet är ett utmärkt sätt att öka FFC:arnas kompetens. För närvarande har FFC:arna betydligt mer sällan än andra löntagare möjlighet till utbildning som arbetsgivaren betalar. Därför förutsätter FFC att alla arbetstagares rätt till tre dagars utbildning per år genomförs. En satsning på utbildning för arbetstagarna är en satsning på framtiden.
I Finland utförs arbete enligt finländska anställningsvillkor, vilket arbetsgivarna ofta tycks glömma. Den svarta ekonomin blomstrar, och man kan inte ingripa i den på grund av bristfällig lagstiftning, otillräckliga myndighetsresurser och fullmakter. FFC kräver att beställaransvaret måste bli effektivare och hårdare straff utdömas. Det verkar som om utländsk billig arbetskraft har blivit ett trumfkort för företagen, med vilket man tar hem offerter. Inom nästan alla branscher skulle det finnas kunnig finländsk arbetskraft – men ett lågt pris tycks väga mer för arbetsgivarna. I detta läge godkänner FFC inte att man avstår från behovsprövning gällande allt fler stora yrkesgrupper. FFC förutsätter att myndigheterna här följer regeringsprogrammet.
Samtidigt som man vill pruta på arbetstagarnas utkomst har belöningen av företagsledarna totalt skenat iväg. Det behövs gränser för chefernas girighet och sunt förnuft beträffande orimliga belöningar.
FFC motsätter sig regeringens planer på att ingripa i de skattefria kilometerersättningarna. Om egen bil krävs för arbetsuppgifterna är det inte rätt att överföra kostnaderna på arbetstagarna.
Beslutsfattarna i Finland måste göra allt de kan för att trygga industrins verksamhetsbetingelser och arbetsplatserna i Finland. Detta gäller i synnerhet branscher där det finns en reell risk för att produktionen flyttar utomlands. Som konsumenter bör vi favorisera inhemskt, och där kan alla med sina egna val dra sitt strå till stacken. Efterfrågan på inhemska produkter och tjänster har en direkt inverkan på antalet jobb, sysselsättningen och välfärdsstatens existens.
Finlands välstånd och konkurrenskraft bygger på en välfungerande offentlig sektor. Verksamheterna inom den offentliga sektorn konkurrensutsätts allt oftare trots att nyttan av utläggning av verksamhet i det långa loppet ofta kan ifrågasättas. Efter en privatisering försämras anställningsvillkoren nästan utan undantag när kollektivavtalen går ut. Trots det stiger ofta priset på tjänsterna en tid efter konkurrensutsättningen. Beslutanderätten gällande viktiga gemensamma angelägenheter får inte ges till privata företag som endast har som syfte att generera vinst för sina ägare. I det kommande kommunalvalet kommer FFC att satsa på en kampanj för tjänster av hög kvalitet och mot en ohållbar utläggning av verksamhet.
