Arbetskraften och jobben möts inte
Hur ska man hitta ett bra jobb utan att behöva flytta? Det blev Mia Päijänen från Jyväskylä tvungen att fråga sig när hon blev uppsagd av Försvarsmakten för ett par år sedan.
Mia hade jobbat som underofficer så gott som hela sin arbetskarriär. Hon fick i god tid veta att hennes tjänst skulle läggas ner, så hon hann bredda sitt kunnande genom att studera till merkonom. Trots det visade sig vägen till en ny karriär vara stenig. Jobbsökningen stupade på att arbetsgivarna inte tyckte att Mia som nyutexaminerad hade tillräckliga kunskaper för kontorsjobb inom ekonomiförvaltningen.
– I många platsannonser lät man förstå att den sökande inte nödvändigtvis behöver ha så mycket erfarenhet, utan att man får lära sig jobbet på arbetsplatsen. Det kändes motstridigt och orättvist – hur kan man få arbetserfarenhet om man inte får jobb?
Mia Päijänen sökte alla lediga jobb i Mellersta Finland som på något sätt motsvarade hennes arbets- eller utbildningsbakgrund. I genomsnitt skickade hon in två ansökningar i veckan.
På andra orter skulle det kanske ha funnits fler jobb, men Mia ansåg att det inte var vettigt att flytta. I Jyväskylä hade hon sitt hem, sin man med en fastanställning och hela sitt liv.
Utbud och efterfrågan möts inte
Vid fackcentralen FFC känner man väl till de problem som Mia Päijänen har stött på. När utbudet och efterfrågan inte möts handlar det oftast om att de arbetslösa inte har de kunskaper som arbetsgivarna efterlyser, eller att jobben finns på en annan ort.
Också dåliga anställningsvillkor kan ligga bakom. Ett problem är att arbetslösa är skyldiga att söka också sådana jobb som de inte kan försörja sig på, säger FFC:s chefsekonom Ilkka Kaukoranta.
– Det är självklart att tröskeln att flytta är mycket hög om man till exempel blir erbjuden ett nolltimmarsavtal eller ett provisionsavlönat jobb där det finns en risk för att lönen blir mycket låg.
Också Teija Kunnari vid arbets- och näringsbyrån i Mellersta Finland har man märkt att det finns yrken där det av olika orsaker är svårt att hitta arbetskraft. Inom servicebranscherna erbjuds ofta jobb på deltid eller med besvärliga arbetstider, medan telefonförsäljare och försäljningsrepresentanter vanligen får provisionslön.
– Inom metallbranschen är det brist på personer med specialkunnande, till exempel yrkeskunniga svetsare eller maskinoperatörer. Också inom transportbranschen behövs personer med yrkeskompetens, säger Teija Kunnari.
Det går ändå att lösa problemen. FFC föreslår till exempel att läroplikten förlängs med ett år och att vuxenutbildningen reformeras så att man bland annat inför öppna yrkesinstitut där branschbytare kan gå korta, skräddarsydda utbildningar.
Ilkka Kaukoranta påpekar också att det kan finnas anledning för företagen att se sig i spegeln.
– Om arbetsgivaren inte lyckas hitta arbetskraft så är det skäl att höja lönen en aning. Det är så marknadsekonomin fungerar.
Ut i arbetslivet med hjälp av lönestöd
Efter att ha sökt jobb utan framgång i nästan två år beviljades Mia Päijänen lönestöd via arbets- och näringsbyrån. I oktober fick hon börja på en metallverkstad i Jyväskylä, där hon kan utveckla sitt kunnande inom ekonomiförvaltningen.
Anställningen är på deltid och fortsätter som en tillsvidareanställning efter lönestödsperioden. Mia Päijänen är lycklig över att hon har hittat ett jobb som motsvarar hennes utbildning och att hon får värdefull arbetserfarenhet. Att anställningen är på deltid orsakar ändå huvudbry.
– Jag är hela tiden till hälften arbetslös och har de bekymmer och skyldigheter som hör till att vara arbetslös. Därför hoppas jag att jag ska få fler arbetstimmar i framtiden, eller ett annat jobb vid sidan av.
Minna Hotokka
