Anställda flyr när privata tar över skärgårdsfärjor
Befälhavaren Rolf Danielsson byter skift i flygande fläng under hamnuppehållet på fem minuter. Han hastar ombord, tar sig upp till bryggan och ser till att färjan körs ut i tid.
Det här är hans sista arbetspass ombord på Skarven. Han tänker inte utnyttja möjligheten, som de anställda har, att följa med till rederi Ansgar som sköter driften från den 1 oktober.
– Det var inget att ens fundera på. I dag jobbar vi på bryggan vecka-vecka och har två vakter per dag som avlöser varandra. I privat regi ska färjan köras med endast en vakt på bryggan och det blir helt sjuka arbetstider. Vi ligger redan i dag på gränsen för vad som är lagligt. Vem kan jobba från sex på morgonen till tolv–ett på natten sju dagar i sträck? Dessutom kan det komma extra turer och sjuktransporter mitt i natten som vi är skyldiga att köra. Hur ska man kunna garantera säkerheten under sådana premisser? När tröttheten kommer ökar olycksrisken, säger Rolf Danielsson.
Skarvens rutt ¬mellan Svinö på fasta Åland och Degerby i skärgårdskommunen Föglö är enligt Danielsson både tung och intensiv. Farleden är ställvis mycket smal – ”inga vatten man leker i”.
Resan tar 30 minuter och körs från tidig morgon till sen kväll. I fjol fraktade Skarven nästan 100 000 personbilar, över 6 700 lastbilar och andra större fordon samt närmare 200 000 passagerare.
– Jag är inte emot en privatisering i sig, det kan till och med vara bättre i privat regi, men det beror helt på konceptet. Det här tror jag inte på, säger han.
Under dagtid jobbar fyra eller fem personer ombord på Skarven i landskapets regi – förutom befälhavaren även en styrman, en maskinchef och två matroser. Matroserna är två under de mest intensiva timmarna och en under tidig morgon och sen kväll.
Ingen ombord är insatt i hur arbetet läggs upp i Ansgars regi men en förmodan är att man tänker ha endast ett befäl på bryggan åt gången. I landskapets tjänst är både befälhavaren och styrmannen på plats samtidigt.
”Det låter som rena rama fantasierna”
Landskapsregeringen räknar med att driftskostnaderna ombord på Skarven sänks med 38 procent när Ansgar tar över. Det är siffror som Rolf Danielsson inte förstår.
– Det mesta ska sparas in på lönerna eftersom landskapet står för bunker, det vill säga drivmedel. Det låter som rena rama fantasierna att man kan kapa så mycket om man behåller turlistan och kör lika många turer på kvällar och helger.
De flesta på Skarven delar hans åsikt. Styrmannen Henrik Sundblom följer inte med när Ansgar tar över, inte heller matrosen Christoffer Johansson som just nu är ombord. Endast tre av de sjutton som jobbar på Skarven har tackat ja till Ansgar. De övriga får se sig om efter nya jobb.
Om de vill stanna kvar i landskapsregeringens tjänst omplaceras de i mån av möjlighet på andra färjor enligt principen sist in–först ut. Det betyder med andra ord att en Skarven-besättningsman med många tjänsteår kan knuffa ut någon mindre erfaren på en annan linje.
– Jag har inget klart men något lär väl dyka upp, säger Rolf Danielsson.
– Jag tänker byta bransch och lämna sjöfarten, säger Henrik Sundblom.
– Jag vill inte bli kvar på Skarven för det betyder mer jobb och mindre lön. Jag hoppas i stället på ett matrosjobb på en annan landskapsfärja, säger Christoffer Johansson som har jobbat för landskapet i nästan nio år.
Vid Sjömansunionen i Mariehamn säger ombudsman Henrik Lagerberg att man i princip inte är emot att driften privatiseras på landskapsfärjorna – så länge de som tar över följer spelreglerna. Det finns dock inget allmänt bindande avtal för skärgårdstrafiken utan enskilda avtal ska förhandlas fram med varje entreprenör.
– Förhandlingar pågår med Ansgar men de är inte i mål ännu. Vi hoppas att de kan bli stilbildande för kommande färjor. Vår utgångspunkt är att lönenivån ska ligga nära den som sjömännen hade som landskapsanställda, säger Henrik Lagerberg.
Helena Forsgård
