Vuxenutbildningen fördelas inte jämnt – ”Den grupp som är i störst behov av att utveckla sitt kunnande deltar inte lika ofta i utbildning”

Många finländare i arbetsför ålder har inte det kunnande som behövs i arbetslivet. Mikko Laakkonen från FFC berättar hur den nya riksdagen kan förbättra tillgången till vuxenutbildning för lågutbildade.

Ungefär 15 procent av finländarna i arbetsför ålder, 375 000 personer, har ingen utbildning efter grundskolan. Deras ställning på arbetsmarknaden är svag, eftersom de flesta jobben kräver kompetens eller utbildning.

Det finns också många som en gång i tiderna har skaffat sig yrkesutbildning, men som inte har de färdigheter som krävs i dagens arbetsliv.

Inför riksdagsvalet diskuterades både utbildningen för unga och högskoleutbildningen, men en fråga som fick betydligt mindre uppmärksamhet är vad man kan göra för att utveckla kunnandet hos dem som är i arbetslivet.

Mikko Laakkonen är expert på utbildnings- och arbetskraftspolitik på fackcentralen FFC. Han säger att FFC har många idéer för att förbättra kunnandet hos vuxna. Flera av de här idéerna förutsätter ändå åtgärder av riksdagen för att de ska kunna förverkligas.

Gamla vanor är ett hinderför utbildning

Det finländska samhället gör det redan nu möjligt för vuxna att studera. Vuxenutbildningen har dock en tendens att hopa sig hos dem som redan har en examen – eller flera. Det framkom också i en undersökning som Näringslivets forskningsinstitut Etla publicerade (på finska) för drygt ett år sedan.

– Den grupp som är i störst behov av att utveckla sitt kunnande deltar inte lika ofta i utbildning, sammanfattar Mikko Laakkonen.

Det finns flera orsaker till det här. Vissa är rent ekonomiska: vuxenutbildningsstödet är inkomstrelaterat och därför kan inte lågavlönade försörja sig på förmånen.

Också arbetsgivarna favoriserar tjänstemän framom arbetstagare när det gäller personalutbildning.

Laakkonen tror att situationen påverkas av hur folk är vana att tänka och göra. Många högutbildade har vant sig vid livslångt lärande, men inom arbetaryrkena finns kanske inte motsvarande tradition.

Bland dem som jobbar inom arbetaryrken finns det också fler som behöver någon form av stöd eller anpassad undervisning.

– Det kan finnas folk som har problem med de grundläggande färdigheterna som till exempel läs- och skrivkunnigheten. Då är det förståeligt att det är svårt att utveckla mer förfinad kompetens, säger Laakkonen.

Först måste man reda ut kunskapsbrister

FFC anser att det bästa sättet att identifiera och åtgärda brister i kunnandet hos befolkningen i arbetsför ålder är genom ett närmare samarbete mellan arbets- och näringsbyråerna, läroanstalterna och arbetsplatserna.

– Först måste man identifiera kompetensbehoven på arbetsplatsen och se till att personalen hänvisas till rätt slags utbildning. Om man inte gör det kommer inte det kontinuerliga lärandet att fungera på arbetsplatsen, säger Mikko Laakkonen.

FFC anser att utbildade karriärvägledare som jobbar inom yrkesutbildningen eller vid arbets- och näringsbyråerna kunde besöka arbetsplatserna för att reda ut var det finns brister i kunnandet och hänvisa arbetstagarna till lämplig fortbildning. För det behövs finansiering som den nya riksdagen kunde besluta om.

Laakkonen påpekar att en fördel med att reda ut var företagen behöver utveckla sitt kunnande är att man också upptäcker om det finns sådana problem med de grundläggande färdigheterna, som gör det svårt för arbetstagarna att studera. Och för att lösa den typen av utmaningar kunde företagen till exempel samarbeta med det fria bildningsarbetet.

Laakkonen påpekar att FFC redan länge har lyft fram att det behövs en baskunskapsgaranti.

Han säger också att vuxenutbildningsstödet kunde utvecklas så att det lönar sig för låginkomsttagare att studera med förmånen. Men för det krävs en lagändring, eftersom bestämmelserna om vuxenutbildningsstödet finns inskrivna i lagen.

Man behöver inte alltid en ny grundexamen

Mikko Laakkonen påpekar att kompetensutveckling inte alltid behöver betyda att man skaffar sig en ny yrkesexamen. I många fall räcker det med en examensdel eller till och med en ännu kortare studiehelhet för att komplettera arbetstagarens yrkesfärdigheter.

FFC vill också öka finansieringen av yrkes- och specialyrkesexamina så att de ska bli beaktansvärda alternativ till avläggande av yrkesinriktade grundexamina. För närvarande får utbildningsanordnarna mer pengar av staten för grundexamina, vilket leder till att många personer i arbetsför ålder börjar studera till en helt ny grundexamen i stället för att fördjupa det kunnande som de redan har.

– Vi vill ändå inte försvaga finansieringen av grundexamina, utan vi vill höja finansieringen av yrkes- och specialyrkesexamina till samma nivå, preciserar Mikko Laakkonen från FFC.

En investering som betalar sig

Enligt Laakonen vinner alla på att kunnandet hos vuxna förbättras.

Arbetsgivarna får skickliga yrkesproffs och arbetstagarna kan försörja sig. Också samhället tjänar på att sysselsättningen bland lågutbildade ökar.

Laakkonen anser att det är viktigt att staten ger arbetsgivarna ekonomiska incitament att utbilda sin personal. Redan nu finns det en lag som ger arbetsgivarna möjlighet till extra skatteavdrag när de erbjuder arbetstagarna utbildning. Störst ekonomisk nytta får arbetsgivaren av att utbilda dem som har lägst lön.

– Poängen är att man också genom lagstiftning kan ta itu med utmaningen att utveckla kunnandet i arbetslivet, säger Mikko Laakkonen.

Minna Hotokka

(översättning: Jonny Smeds)

Läs mer om FFC:s mål för kompetensutveckling under valperioden 2023–2027.