Nattskiftet får kroppen ur balans

Timmen mellan fyra och fem på natten är den värsta, men då skiftet är slut piggnar man till, berättar personalen på Gustafsgårds åldringshem i Helsingfors. Nattskiftet påverkar dem både fysiskt och psykiskt.

Åldringarna behöver omsorg dygnet runt. Gustafsgårds mångsidiga servicecentral i Åggelby i Helsingfors inhyser bland annat Finlands näst största åldringshem. Här gör en del av närvårdarna oregelbundet treskiftsarbete.

Oregelbundenheten är tung, anser Svetlana Lepistö som den här veckan jobbar en morgon, två kvällar och två nätter. Arbetskamraten Heidi Luostarinen gör två kvällar följt av tre nätter. Efter fem arbetspass följer i allmänhet två eller tre lediga dagar. Heidi konstaterar att det skulle vara lättare för kroppen att anpassa sig om rotationen var regelbunden, till exempel två morgonskift, två kvällsskift och två nattskift.
Nattskiftet är tio timmar långt – från kvart över nio till kvart över sju.

– Visst är det en lång tid då man är ensam på avdelningen. Vi brukar ha mycket att göra. Det finns hjälp att få på de andra våningarna, men ingen kan vara borta speciellt länge från sin egen avdelning, säger Heidi.

Rutiner viktiga

Att hålla skärpan uppe under natten är inte det lättaste. Därför är det viktigt att på förhand planera vilka uppgifter man ska göra vid en viss tidpunkt samt att anteckna sådant som senare ska rapporteras.

– Det har hänt att jag först på hemvägen har kommit ihåg att det var något jag skulle berätta för morgonskiftet. Men åtminstone medicinerna brukar jag försöka dela ut före midnatt, säger Heidi.
Tyngst är timmen mellan fyra och fem, berättar Svetlana och Heidi.

– Efter fem börjar man piggna till igen, och då morgonskiftet kommer på jobb brukar de fråga hur nattskötarna kan vara så pigga – om vi har sovit.

Trots det säger de båda att de har lätt för att somna efter nattskiftet. Men helt utvilade blir de inte, för de berättar att de sällan kan sova längre än fem timmar.

– Före nästa nattskift brukar jag försöka sova en stund. Ibland lyckas det, ibland inte, säger Heidi.
Kollegan Helena Räsänen har gjort oregelbundet treskiftsarbete i 20 år och hon berättar att hon ibland har svårt att få sömn efter nattskiftet.

– I synnerhet om det har inträffat ett dödsfall på jobbet eller om det är något i det personliga livet man grubblar över.

Matvanorna kan rubbas

Stressen som nattjobb innebär, i kombination med allt för lite sömn, gör det extra viktigt att äta hälsosamt. Men personalen på Gustafsgårds åldringshem konstaterar att det är lättare sagt än gjort.

– Jag äter middag femtiden på eftermiddagen. Då blir jag först sömnig och sover någon timme. Sedan är jag pigg då jag kommer på jobb, berättar Helena Räsänen. Varken hon, Svetlana Lepistö, Heidi Luostarinen eller Elina Janhukainen äter ordentligt under nattskiftet.

– Jag är hungrig hela tiden, men vill inte äta något stort så att jag inte ska bli sömnig. I stället småäter jag hela tiden, säger Heidi.

– Jag märker att jag äter mycket sött – frukt och sötsaker. Sockret håller mig pigg. Kaffe dricker jag inte efter midnatt, men jag dricker mycket vatten, berättar Elina.

Passar somliga bättre än andra

Alla reagerar olika på skiftesjobb. Helena Räsänen berättar att hon inte tycker om att jobba morgon, kväll, morgon, kväll, men Elina Janhukainen är av motsatt åsikt.

– Det stör mig inte alls. Tvärtom tycker jag om variation. Jag vaknar och lägger mig vid samma tid oavsett om jag har morgonskift från åtta till halv fyra eller om jag har kvällsskift från ett till nio.

Alla fyra är ändå överens om att det är lättare att jobba nattskift på sommaren än på vintern.

– På sommaren är det underbart då man kan gå ut på balkongen för att lyssna på fågelsången. Sommartid skulle jag inte ha något emot att jobba sju nätter och sedan vara ledig sju dygn. På vintern tar det längre att återhämta sig från nattskiften och då räcker det med tre nattskift i följd, säger Helena Räsänen.

Jonny Smeds