”Medlemsrekryteringen är alltid aktuell” – Johan Stark tar över som ordförande för FFC:s lokalorganisation på Åland efter Sturle Fjäder

Utländska arbetstagare som får skamlöner. Företagare som hotar med att avskeda anställda om de går med i facket. Och en ständig kamp för en egen ombudsman och mer information på svenska. Det lyfter Sturle Fjäder fram när han summerar sina tolv år som ordförande för FFC:s lokalorganisation på Åland. Nu tar Johan Stark över på ordförandeposten.

– Som jag ser det har det ändå blivit lättare att öppet gå med i facket och det finns en del mönsterföretag som följer avtalen. Men visst finns det fortfarande mindre företag där fackanslutna inte är välkomna, säger Sturle Fjäder.

Han tog över som ordförande för FFC:s lokalorganisation på Åland 2006. Fjäder arbetar som maskinist vid företaget Optinova som tillverkar slang för medicinskt bruk, och han har även varit ordförande för Ålands kemiska arbetstagare. Nu går han i deltidspension och trappar därmed ner även på sitt fackliga engagemang.

Johan Stark har tidigare varit vice ordförande för lokalorganisationen, och har nu valts till Fjäders efterträdare på ordförandeposten.

– Vi drar upp riktlinjer för året när vi har vårt konstituerande möte men jag antar att vi långt fortsätter i samma fotspår. Medlemsrekryteringen är alltid aktuell – det är viktigt att vi hittar på något för att få fler att gå med i facket, säger Johan Stark.

Det behövs fler förtroendemän

Bristen på förtroendemän är ett akut problem inom flera fackförbund, konstaterar Sturle Fjäder och Johan Stark. Till exempel Servicefacket PAM har ungefär 330 medlemmar på Åland, men tidigare hade förbundet en förtroendeman vid endast en affär. Alla övriga arbetsplatser har varit utan förtroendeman. Nu har det ändå nyligen valts en andra förtroendeman inom PAM.

– Det är klart att bristen på förtroendemän märks. En engagerad förtroendeman kan bidra till att fler går med i facket, påpekar Fjäder och Stark.

Det finns både ljusglimtar och orosmoln på den åländska arbetsmarknaden just nu. En del företag har inlett samarbetsförhandlingar medan andra utvidgar. Storkedjor etablerar sig och icke-åländska aktörer köper upp åländska företag. Orklas köp av chipsfabriken är ett känt exempel på det. Numera är ett tvätteri på Åland en del av stora Lindström Group.

– Övertagandet av tvätteriet har hittills varit enbart positivt för de anställda eftersom avtalen numera följs. Däremot kan man förstås fundera på hur långsiktigt icke-åländska aktörer tänker när de övertar företag här. De kanske har lättare att lägga ner eller flytta bort verksamheten än åländska ägare.

Johan Stark jobbar själv på slakteri- och charkuteriföretaget W. J. Dahlmans som har haft ett tufft år, bland annat på grund av torkan som ledde till att boskap måste nödslaktas med ett överutbud som följd.

– Men än så länge har alla kvar sina jobb och företaget har köpt ett grossistföretag i livsmedelsbranschen, och har därmed fått ett till ben att stå på, säger han.

Långa dagar, låg lön

Andelen anställda med utländsk bakgrund och med bristande kunskaper i svenska har ökat på Åland. Flera fall har uppdagats där de anställda har jobbat långa arbetsdagar för skamlöst låga timlöner. 

– Till exempel målare som har fått fyra euro i timmen. De har ju inte hört till facket, men vi har agerat när vi har fått reda på sådana missförhållanden och arbetarskyddsmyndigheten har kunnat ingripa i vissa fall, säger Sturle Fjäder.

Bristen på svenskspråkig information är ett ständigt problem för FFC på Åland.

– Det är en fråga som jag har ägnat mycket tid åt, till exempel att snabbt få nya avtal översatta. Vi kämpade också mycket för att papperstidningen Löntagaren inte skulle läggas ner, men det hjälpte inte, säger Sturle Fjäder.

Dessutom var FFC utan ombudsman på Åland i ett års tid.

– Oj, det var rena döden. Jag fick åka mellan arbetsplatserna och jaga fram fakta mest hela tiden. Men nu är läget ett helt annat sedan Elin Sundback tillträdde för ett år sedan, säger Sturle Fjäder.

Helena Forsgård, frilansjournalist