FFC:s metoder dög inte

Förväntningarna på samhällsfördraget var orimliga, säger FFC:s ordförande Lauri Lyly.

– Eftersom vi avtalar om löner och arbetsvillkor först nästa höst, var det omöjligt att nu infria de förväntningar som ställdes på fördraget. Samhällsfördraget skulle inte ha varit en snabb och ensamt avgörande lösning på problemen för den finländska ekonomin.

FFC förbinder sig också i framtiden att sträva efter bättre sysselsättning, konkurrenskraft och produktivitet i Finland.

– I stället för att förlänga arbetstiden och skära ner i semesterpenningen strävar FFC efter hållbara lösningar och ett bättre arbetsliv.

– Vi har föreslagit metoder för att förbättra konkurrenskraften och tillväxten. De centrala redskapen för att stärka ekonomin är att förbättra kunnandet, arbetsproduktiviteten och välmåendet i arbetslivet, samt att föra en måttfull lönepolitik, säger Lyly.

Lyly betonar att arbetsmarknadsorganisationerna under de fem senaste åren har gjort flera betydande avtal som har varit svåra för löntagarna men som stärker Finlands konkurrenskraft och stärker den offentliga ekonomin.

– Den finländska löntagarrörelsen har gjort upp avtal som också i en internationell jämförelse är unika: Ramavtalet, Sysselsättnings- och tillväxtavtalet, Arbetskarriärsavtalet samt pensionsuppgörelsen. Till exempel sysselsättnings- och tillväxtavtalet som undertecknades för ett par år sedan förbättrar vår konkurrenskraft i förhållande till Tyskland med tre procentenheter. Pensionsuppgörelsen å sin sida minskade hållbarhetsunderskottet med en dryg procentenhet.

FFC:s ordförande Lyly betonar att löntagar- och arbetsgivarorganisationerna samt regeringen också i fortsättningen måste kunna utveckla arbetslöshetsskyddet och arbetslivet samt den tillhörande lagstiftningen tillsammans genom avtal på trepartsbasis.

– Trots att försöket inte den här gången lyckades, så måste vi värna om avtalskulturen på arbetsmarknaden. Livet går vidare.

Varför blev det ingen uppgörelse? – Frågor och svar om samhällsfördraget