En skatte- och finanspolitik som förbättrar välfärden

Hållbarhetsunderskottet måste åtgärdas genom en tätare skattebas

För att vi ska kunna trygga välfärdsstaten krävs det att vi åtgärdar hållbarhetsunderskottet som uppstår på grund av att befolkningen åldras. I stället för skattesubventioner och skatteavdrag behöver vi en tätare skattebas.

Hur kan vi uppnå målet?

• Det räcker inte med enbart sysselsättningsåtgärder för att åtgärda hållbarhetsunderskottet, utan det behövs också direkta utgifts- och skatteåtgärder. I stället för utgiftsnedskärningar bör tyngdpunkten ligga på skattehöjningar och särskilt på att täta skattebasen för kapital och förmögenhet.
• Man måste avskaffa omotiverade skattestöd och skatteavdrag.
• Skattestödet i samband med dividendbeskattning vid onoterade bolag måste korrigeras. Reformen ska grunda sig på den rapport som en expertarbetsgrupp inom företagsbeskattning gjorde år 2017, med undantag för slopande av maximigränsen för kapitalinkomstdividend med företagarlättnad.
• Finland måste delta aktivt när EU:s ekonomiska politik och reglerna för Europeiska ekonomiska och monetära unionen förnyas under de närmaste åren.

Varför är målet viktigt?

För att trygga välfärdsstaten, som är viktig för löntagarna, måste man åtgärda hållbarhetsunderskottet som uppstår när befolkningen åldras. Om man inte åtgärdar hållbarhetsunderskottet kommer det att finnas ett konstant tryck på att skära ner tjänsterna inom välfärdsstaten. När man skär ner utgifter ska tyngdpunkten ligga på till exempel företags- och jordbruksstöd, så att man inte behöver skära ner utgifterna för till exempel forskning, utbildning, social trygghet och hälsovård.

Skattesubventioner gör skattesystemet mer komplicerat, eftersom de gör beskattningen mindre transparent och svårare att förstå för både medborgare och företag. Det finns alltför många skattesubventioner och för många av dem finns inga hållbara grunder ur ett resursfördelningsperspektiv.

Det nuvarande systemet är inte effektivt med tanke på investeringar, produktivitet eller ekonomisk tillväxt. Investeringarna går inte sådant där de skulle ge högst avkastning före skatt. Det försämrar arbetsproduktiviteten. Genom en reform kunde man jämna ut skillnaderna i hur materiella och immateriella tillgångar behandlas i beskattningen och samtidigt skulle skatteneutraliteten öka, vilket betyder att beskattningen inte skulle snedvrida de beslut som företagen fattar. En utmaning är inkomstomvandling, det vill säga att förvärvsinkomst omvandlas till kapitalinkomst. Den nuvarande modellen innehåller ett incitament att lyfta inkomster som har intjänats genom arbete i form av dividender. Skatteförmånen leder till en listningströskel, vilket betyder att incitamenten att notera bolaget på börsen minskar.

Under de närmaste åren kommer reglerna för EU:s ekonomiska politik och Europeiska ekonomiska och monetära unionen att förnyas. Genom att aktivt och konstruktivt delta i reformerna kan Finland bidra till att man fattar beslut som stärker Europas och därmed också Finlands ekonomi. Samtidigt kan vi bäst försvara de drag på den finländska arbetsmarknaden och inom det finländska sociala trygghetssystemet som vi inte vill att unionen ska blanda sig i.