Vårens heta samtalsämnen
Sedan mitt senaste blogginlägg har det inte hänt något radikalt positivt på arbetsmarknaden, tyvärr. Enligt en artikel av Yle är arbetslöshetsgraden över tio procent för tillfället. Arbets- och näringsministeriets siffror visar att det i mars fanns 351 000 arbetslösa arbetsansökare som är registrerade vid arbets- och näringsbyråerna.
Jag var på en födelsedagsfest där vi var en stor grupp som satt kring samma bord och diskuterade situationen i Finland för tillfället. Vi kände inte alla varandra och vi jobbade i olika branscher. I gruppen fanns också några småföretagare samt några arbetslösa. Vi hade en riktig livlig och intressant diskussion.
En stor del av oss tyckte att det nya konkurrenskraftsavtalet och social- och hälsovårdsreformen och alla andra avtal som regeringen jobbar med måste resultera i underverk för att få hoppet på arbetsmarknaden att stiga. Nu läser man fortfarande nästan dagligen om nya samarbetsförhandlingar och uppsägningar.
En annan oroväckande sak är att inhemska företag ständigt säljs till utlandet. Nu när vi behöver investeringar och arbetsplatser säljer ägarna en hel del med yrkeskunskap utomlands. Vilket slöseri. En del av företagen har haft en lång och gammal historia i Finland. Produkter med hög kvalitet.
I den här takten har vi snart inget ”eget” specialkunnande kvar mera. Vi säljer vår identitet som ett gammalt industriland inom vissa branscher. Synd att ägarna har tappat lusten att investera i hemlandet. Det här är en viktig fråga med tanke på vår framtid. EK och regeringen borde agera och försöka stoppa förlusten av fina inhemska företag till utlandet.
De otroroliga kopplingarna mellan banken Nordea och skatteparadis var också ett samtalsämne, liksom invandringen och nyheten om att riksdagsmännens löner igen kommer att stiga samtidigt som de låglönade arbetarna fodras minska på sin lön och öka på arbetstiden.
Regeringens planer gällande stödet till arbetslösa var också ett intressant samtalsämne. Kring bordet hade vi ju både arbetstagare, arbetsgivare och några arbetslösa personer.
Den viktigaste frågan för arbetsgivarna var möjligheten att göra fler lokala avtal. Längden på arbetstiden tycktes också vara en viktig fråga. Andra tyckte att den förlängda arbetstiden borde slopas och att de utökade möjligheterna till lokala avtal var oroväckande. Välmående på arbetsplatserna borde poängteras mera.
Den allmänna oron i världen och t.ex. händelserna i Paris och Belgien har väckt en viss osäkerhet kring semesterplanerna. Flera hade valt att resa omkring i hemlandet på semestern i stället för att resa utomlands. Det var någon som kommenterade att den aldrig har varit i Lappland, men flera gånger i Grekland.
Vi som är över 55 har haft en trygg barndom och en trygg skolgång samt har haft möjlighet att studera. På sommaren fanns det alltid någon arbetsplats och få i klassen blev utan sommararbete. Man kan väl i vissa fall säga att vi har haft det ganska lätt i dessa olika skeden i livet.
Det är inte många dagar kvar tills vi firar valborgsafton som egentligen är en symbol för våren och ljuset. En urgammal tradition. Elden tändes för att bränna det gamla och ge plats för det nya.
Denna dag firar man arbetarna och studenterna. Studenterna sätter på sig studentmössan och samlas bl.a. kring Havis Amanda i Helsingfors. Till valborgsaftonens tradition hör också olika marscher.
Samtidigt som vi alla firar på olika håll på valborgsaftonen borde vi fundera på hur ser framtiden ut för följande generationer.