Yrkesproffs i arbetslivet: Fångarnas stöd och trygghet

Jobbet som fångvaktare består inte av brottning och kamp, utan det är ett jobb som kräver social kompetens och att man har huvudet på skaft. Tatu Alari gör sitt för att fångarna ska ha goda förutsättningar att återvända till livet i det civila.

”En fångvaktare behöver inte vara en supermänniska. Här klarar man sig med sunt förnuft och genom att vara social så att man kommer överens med människor. Man behöver förståelse för att fångarna ofta har andra utgångspunkter än du själv.

Jobbet innebär inte farliga situationer eller action, och man behöver inte brottas med fångarna hela tiden. Man löser saker och ting genom att diskutera, precis som med andra människor. Ibland finns det också utmanande situationer, men dem har man förberett sig på genom god utbildning. Vi tas oss aldrig an en situation ensam, utan vi löser den i grupp och med hjälp av de olika styrkor som folk har.”

”Åbo fängelse är ett slutet fängelse där det finns alla slags fångar – förstagångsfångar, bötesfångar, häktade och livstidsfångar. Det finns 255 platser i fängelset, men en avdelning håller just nu på att renoveras och därför är det lite trångt. Fängelserna i Finland är överfulla och det syns i belastningen på personalen.

Under en vanlig arbetsdag hämtar vi matvagnen till fångarna på morgonen och en av fångarna, en så kallad putsare, delar ut frukosten. Samtidigt delar vi ut medicinerna. Därefter står det arbetsverksamhet, utevistelse eller gym på programmet. Under dagen hjälper vi fångarna med vardagliga ärenden, såsom hälsovård eller möten med socialhandledare. En del fångar utför trä- och metallarbeten i verkstäderna; här tillverkas till exempel arméns sängar.”

Vi öppnar och stänger dörrar hela tiden, så det viktigaste verktyget är nyckelknippan.

”Efter gymnasiet var jag militärpolis i armén och sedan jobbade jag inom den privata säkerhetsbranschen. Jag kom till fängelset som sommarväktare och senare gick jag den ett och ett halvt år långa utbildningen vid Brottspåföljdsområdets utbildningscentral.

Vi jobbar i flera skift dygnet runt. Många tycker om de längre skiften, för då har man också längre ledigheter för att återhämta sig. Vi har också goda träningsmöjligheter i fängelset.

Man går mycket i jobbet, för det finns gott om korridorer. Vi öppnar och stänger också dörrar hela tiden, så det viktigaste verktyget är nyckelknippan.”

”Om man jämför det här jobbet med till exempel jobbet som väktare i det civila, så är det här en trygg arbetsplats. I den civila världen kan folk ha med sig vilka tillhyggen som helst, men här har folk kroppsvisiterats och de är nyktra.

Jag har aldrig varit rädd för att komma till jobbet. Det kändes mer nervöst gå på anställningsintervjun. Det som ger en trygghetskänsla är att det finns tydliga spelregler för alla. Också gruppandan och förtroendet inom personalen ger trygghet.”

Väktaren ser till att det är säkert i fängelset och att alla får avtjäna sitt straff i lugn och ro.

”Vi försöker bygga upp fångarnas förtroende för myndigheterna. Om man lovar något är det viktigt att man också gör som man har sagt. På det sättet kan man bygga upp en bättre interaktion med fångarna.

I samhället måste det finnas ett rättssystem och mänskliga straff. Väktaren ser till att det är säkert i fängelset och att alla får avtjäna sitt straff i lugn och ro. Målet är att fångarna ska kunna rehabiliteras för ett liv i det civila, och när de någon gång flyttar in som någons granne, så har de fått med sig någon vägkost från fängelset.

Här lär man sig ganska snabbt att fångarna är helt vanliga människor.”

Den här artikeln ingår i FFC:s serie Yrkesproffs i arbetslivet, där vi låter de FFC-anslutna fackförbundens medlemmar berätta om sitt jobb. Vi presenterar ett nytt yrkesproffs varannan vecka.