Yrkesproffs i arbetslivet: En sjöfarare med kreativa lösningar

M/S Finnmaid transporterar gods och passagerare mellan Finland och Tyskland. Jemina Lindqvist jobbar som hyttreparatör och ser till att fartyget hålls i skick. Utan henne skulle många ställen på fartyget vara slitna och nedgångna.

”Att jobba på fartyg är en livsstil som jag har vuxit in i. Jag är på ombord halva året, så fartyget är mitt andra hem. Första gången jag jobbade på ett fartyg var när jag var 16 år och gjorde min praktik på M/S Finnswan, som en del av grundutbildningen inom sjöfartsbranschen.

Jag har jobbat på Finnlines i fem år. Jag har inte behövt fundera över att byta rederi, för här har jag kunnat avancera och få nya arbetsuppgifter. Nu jobbar jag som hyttreparatör på M/S Finnmaid, som transporterar gods och passagerare från Helsingfors till Travemünde.

En stor del av frakten till Finland kommer sjövägen. Utan reparatörer skulle fartygen slitas och förfalla och det skulle inte gå att transportera fraktgods med dem. Då skulle också Finlands försörjningsberedskap drabbas.”

Trots mitt jobb har jag aldrig tröttnat på att vara nära havet.

”Min dag börjar klockan åtta när jag kollar vilka hytter som är lediga att repareras.” Jag går igenom hela hytten: jag granskar låsen, fastsättningen av de övre sängarna och att rullgardinerna fungerar. I badrummet kollar jag i vilket skick silikonfogarna är. Jag slutar tidigast klockan fem, ofta senare. Dagarna är 10–11 timmar långa.

Jag jobbar ombord i tre veckor, och sedan är jag ledig i tre veckor. Man tillbringar mycket tid ombord, och då krävs förmåga att anpassa sig till att situationer förändras och att människorna runt omkring byts ut. Å andra sidan måste man komma överens med de människor som inte byts ut, för ombord tillbringar vi mycket tid tillsammans. Jag har fått goda vänner på jobbet. Några av dem är bekanta redan från studietiden.”

”Resan till Tyskland tar 27 timmar. Fartyget står där i fem timmar innan det avgår tillbaka klockan tre på natten. Ibland beger jag mig till Lübeck för att shoppa och få lite frisk luft, för det får man inte så mycket av när man jobbar.

Ombord kan man springa på löpband och trampa på motionscykel, men möjligheterna är begränsade. När jag har semester åker jag slalom, gör små träarbeten och stickar tröjor.

Trots mitt jobb har jag aldrig tröttnat på att vara nära havet. Jag har alltid bott vid kusten och min familj har en båt. Ända sedan jag var en liten flicka har jag varit med i Finlands sjöräddningssällskap.”

Hittills har inget blivit oreparerat.

”Jag tog examen från sjöfartsskolan i Kotka 2020.” Först jobbade jag som halvmatros och matros, och till de uppgifterna hör bland annat städning och lastning samt förtöjning av fartyget när det anlöper hamnen. Dessutom börjar allt järn på fartyget lätt rosta, så det är mycket jobb med att få bort rosten.

Det blir inga tråkiga stunder på jobbet. Jag tycker om att jag som reparatör får jobba med händerna. Fartyget är en arbetsplats som aldrig blir färdig, så det finns alltid saker att göra. Det bästa är när jag får uppleva nya saker som jag aldrig har gjort förut. Jag har till exempel lärt mig att reparera livbåtar och byta silikonfogar i badrummen.”

”I jobbet som hyttreparatör krävs god kondition och kreativitet. Om det inte finns någon reservdel, måste man hitta på en sådan. Ibland händer det också att nätförbindelsen ombord inte fungerar och då går det inte att titta på webben för att få hjälp. Ofta hjälper det att plocka i sär det som man ska reparera tillräckligt långt. Sedan måste man ännu kunna plocka ihop det på samma sätt. Hittills har inget blivit oreparerat.”

Den här artikeln ingår i FFC:s serie Yrkesproffs i arbetslivet, där vi låter de FFC-anslutna fackförbundens medlemmar berätta om sitt jobb. Vi presenterar ett nytt yrkesproffs varannan vecka.