Vad betyder det att regeringen vill stifta tvångslagar?

Statsminister Juha Sipiläs regering planerar att stifta tvångslagar i arbetslivet. Vad betyder det? FFC:s jurist Anu-Tuija Lehto svarar på de vanligaste frågorna och påståendena.

– Med tvångslag avser man i det här fallet att arbets- och tjänstekollektivavtalen inte kan innehålla bestämmelser som är bättre för arbetstagaren än vad som föreskrivs i den lag som riksdagen stiftar. Om riksdagen till exempel skulle stifta en lag om att sjukledigheten alltid ska innehålla en karensdag utan lön och sänkt lön för de övriga sjukdagarna, så kan inte arbetstagar- och arbetsgivarförbundet komma överens om andra villkor. Då har alltså alla enligt kollektivavtalet en karensdag och sänkt lön.

Finns det exempel på sådana här lagar i Finland?

– Den här typen av lagstiftning har aldrig funnits i Finland. I kollektivavtalen har man alltid kunnat avtala om villkor som är bättre för arbetstagaren.

Varför godkänner inte löntagarorganisationerna stiftandet av tvångslagar?

– Den lagstiftning som planeras strider mot den finländska grundlagen och de internationella avtal som Finland har förbundit sig att följa. Enligt Internationella arbetsorganisationens (ILO) avtal måste arbetstagarna till exempel ha rätt att fritt teckna kollektivavtal. Motsvarande bestämmelser finns i Europeiska sociala stadgan och i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Till de grundläggande rättigheterna hör också rätten till arbete. Om rätten till arbete är i fara, kan man då begränsa arbetsmarknadsorganisationernas förhandlingsrätt, för att ge Finland ett uppsving?

– Det är sant att alla de grundläggande rättigheterna måste beaktas i beslutsfattandet. Rätten till arbete är en viktig grundläggande rättighet. Det finns ändå inga bevis för att medborgarnas rätt till arbete skulle förbättras eller ens tryggas om man stiftar de begränsningar som regeringen planerar.

– Regeringen har bara påstått att nedskärningarna, som riktar sig mot kvinnor och lågavlönade, förbättrar den finländska ekonomin. Enligt regeringen skulle sysselsättningsläget förbättras ”med tiden”. Regeringen utlovar inte ens någon snabb förändring, och sådana här gissningar berättigar inte till begränsningar av avtalsfriheten.

Regeringen har sagt att en tvångslag inte förhindrar lokala avtal på arbetsplatsen. Arbetsgivaren och arbetstagaren kunde alltså på arbetsplatsen avtala om villkor som är bättre än i tvångslagen.

– Största delen av arbetstagarna är i en sådan ställning att de inte har några möjligheter att själv avtala om bättre arbetsvillkor på arbetsplatsen. Det här löftet saknar alltså betydelse i praktiken. Det är kollektivavtalet, inte lokala avtal, som skyddar arbetstagaren.

Finlands ekonomi är i uselt skick. Är vi inne på ”Greklands väg”?

– Vi är långt ifrån Greklands situation. För krissituationer finns det bestämmelser i grundlagen, men nu är vi inte i en sådan situation. Dessutom har riksdagens grundlagsutskott konstaterat att de grundläggande rättigheterna måste respekteras också under svåra tider. Grundlagsutskottet är den högsta instans som övervakar grundlagen. I Finland finns inte en grundlagsdomstol, till skillnad från många andra länder.

Riksdagen stiftar lagarna. Vad händer om regeringen trots allt ger sin proposition om en tvångslag till riksdagen?

– Propositionen skulle troligtvis gå till grundlagsutskottet, som skulle höra experter. I det här fallet skulle experterna vara forskare och professorer som är insatta i de grundläggande rättigheterna. Oftast följer utskottet experternas utlåtanden.

Vad händer om grundlagsutskottet konstaterar att regeringens proposition kan godkännas och riksdagen stiftar en tvångslag?

– Regeringen skulle få förklara sina göranden för internationella organisationer och domstolar som övervakar att de internationella avtalen följs. Regeringen skulle kunna bli tvungen att försvara lagarna också i EU-domstolen.

– Värre än de rättsliga följderna skulle de politiska följderna bli. Om en tvångslag godkändes, skulle det betyda att Sipiläs regering inte alls bryr sig om avtal och att den inte vill ha samarbete utan tvångsvälde. Om en tvångslag stiftades, skulle det också betyda att arbetsgivarorganisationerna inte uppskattade de arbetstagare, av vars arbetsinsats och lojalitet de är beroende. Det skulle vara olyckligt om det gick så här.