Spelhörnan: En ny början

Klockan är 04.38 och jag borde sova. Men jag kan inte. Vågar inte. Då kanske jag glömmer allt när jag vaknar. Då kanske jag förlorar den här märkliga, rena och magiska känslan som dröjer kvar efter att ha upplevt spelet – nej, verket – som över en natt förändrade min syn på det medium jag älskat sedan barnsben.

Om några timmar går solen upp, men jag kommer inte att märka det. För jag är bländad av en virtuell stjärna som skiner klarare än den starkaste av nebulosor. En stjärna som heter Journey.

Men låt oss ta det från början.

För 65 år påbörjades en resa. Då skapade två män – Thomas T. Goldsmith Jr. och Estle Ray Mann – världshistoriens första elektroniska spel: Cathode Ray Tube Amusement Device. En primitiv andra världskrigssimulator, vars tema kom att bli karakteristiskt för det krigsglorifierande actionspektakel vi ännu i dag känner spelmediet som.

Snabbspolning framåt. Den 14 mars 2012 inleddes en annan resa. Då lanserades indiespelet Journey på nedladdningstjänsten Playstation Network. Fast egentligen är "spel" fel ord. Journey innehåller nämligen inget av det vi i allmänhet förknippar med mediet. Här finns inga vapen, inga explosioner, ingen sexism. Istället kretsar upplevelsen kring att styra en anonym kåpklädd varelse genom karga ökenlandskap, mot ett skimrande berg som hägrar i fjärran.

Resan dit är din. Vad du ser längs vägen, bland de kyliga ruinerna och ödeslätterna utan liv, beror helt på vem du är. För somliga – jag tittar på er som primalskriker när dj:n spelar Pitbull på krogen – kan de den ambienta musiken och frånvaron av hektiska eldstrider få Journey att framstå som händelselöst och sömnigt. För oss andra – vi som gillar att tänka, känna, analysera – blir det något mer. Det blir en resa genom jaget. Genom minnen och framtidsdrömmar och det undermedvetna. En resa som kan göras ensam, eller tillsammans med andra vilsna själar du råkar möta i havet av sand.

Redan i sina tidigare spel Fl0w och Flower bevisade Journeys skapare That Game Company att studion är något alldeles väsensskilt från majoriteten av sina konkurrenter. Den här gången tar de sina artistiska visioner ett steg längre. Vandringen från böljande sanddyner till gnistrande snö är såväl underskön som symboltung, monoton som monumental. Och den liknar inget annat.

Journey markerar på många sätt slutet på den resa som inleddes med Cathode Ray Tube Amusement Device. I That Game Companys ingenmansland faller alla machokonventioner slutligen ihop, slitna och uppgivna och krigströtta.

Ur deras sargade kroppar reser sig en ny sol, mer strålande än allt vi någonsin tidigare fått uppleva.

Ur deras död föds en ny början.

Benjamin Knopman