Herr O: Ledarskapets vånda

Det finns knappast någon enskild fråga som vållar så mycket huvudbry som den om hur man bedriver ett bra ledarskap. Litteraturen om detta bör väl räknas i hyllkilometer snarare än dito meter.

När det gäller modernt ledarskap finns det följaktligen en uppsjö av läror och teorier. Man kan idka ledarskap på basen av snart sagt vad som helst, och om alla former har det skrivits minst en bok och ordnats minst en kurs. Det finns resultatstyrning, processtyrning, kunskapsstyrning, innovationsstyrning, strategisk styrning, projektstyrning, bara för att nämna några av de vanligaste ledarskapsbegreppen. Man kan till och med basera sitt ledarskap på de anställdas ålder. Alla är de bra och behövliga på sitt sätt, förutom att de sysselsätter en mängd experter, konsulter och läroboksförfattare som kostar dyra pengar.

Den som tänkt lära sig ledarskap genom att läsa böcker hamnar alltså i en brydsam och mångtydig situation. Historien visar ändå att inget går upp mot egen erfarenhet. Det är synnerligen svårt att lära sig konsten att leda organisationer via teoretiska studier.

En viktig insikt är väl också det enkla faktum att de anställda som ska ledas är tänkande och kännande människor. Det betyder i sin tur att ledaren måste inverka både på känsla och tanke om han eller hon vill få något gjort.

I ledarskapets historia finner vi många exempel på hur detta kan tänkas gå till. Det finns åtminstone två huvudvägar till ledarskap: att skapa fruktan (”management by perkele”), vilket traditionellt auktoritärt ledarskap baseras på, eller att skapa entusiasm, vilket numera allmänt anses vara bättre.

Oberoende av vilken väg som väljs är det av yttersta vikt att de anställda vet vad det är som krävs av dem. Ledaren måste alltså kunna kommunicera och berätta klart och tydligt vad det är han eller hon vill åstadkomma.

Sedan gäller det att övertyga de anställda, vilket är nära besläktat med marknadsföring. Här gör den auktoritära ledaren det lätt för sig: ”nu gör ni så här – annars!” Problemet är bara att den sortens motivation inte går in på djupet utan försvinner så fort ledaren vänder ryggen till, vilket leder till fusk, korruption och lättja. Historien är full av exempel på detta, alltifrån äldre kyrkligt och kungligt ledarskap till nyare diktatur.

Att skapa entusiasm är mycket mera krävande, men i det långa loppet också mycket mera givande, vilket nästan alla professionellt ledda organisationer numera inser, till all lycka.  Det blir bättre och djupare motivation, mera arbetsglädje och därmed även bättre resultat.

Mikael Forss