Herr O: Arvet efter John Nash

Listan över nobelpristagare finns att beskåda på det snart nog allseende internätet. Det finns ett och annat berömt namn på listan, så som Albert Einstein, Ernest Hemingway och Winston Churchill.

Det är kanske ändå inte så många som minns den amerikanske matematikern John Forbes Nash Jr. som fick ett delat ekonomipris år 1994. Möjligen kan någon komma ihåg en mycket sevärd film om denne geniale men tyvärr mentalsjuke man, A Beautiful Mind från 2002.

Föremålet för hans upptäckt är aktuellt nu under den politiska hösten. Lika väl passar hans idéer in när man analyserar händelserna i Mellanöstern. Många kommuners samarbetssituation passar de också in på.

När det finns gemensamma intressen, men alla trots det bara tänker på sig själv och inte samarbetar runt helheten, så går det åt skogen.

Hans upptäckt har att göra med en matematisk konstruktion som kallas spelteori. I korthet visade han att när det finns gemensamma intressen, men alla trots det bara tänker på sig själv och inte samarbetar runt helheten, så går det åt skogen. Detta kallas för Nashjämvikt och är ett oönskat tillstånd som kan användas för att beskriva alla slag av dödlägen och samarbetssvårigheter.

John Nashs teori visar hur oerhört svårlöst en dålig förhandlingssituation kan vara. Det lönar sig absolut inte för någon enskild att ge efter. Det lönar sig bara om man kan bilda en grupp som samarbetar och detta kräver i sin tur tillit och förtroende, vilket inte är lätt att uppnå efter åratal av stridigheter.

Ny hjälp är kanske på väg. De sociala medierna tvingar av flera orsaker fram nya former av samverkan. De avslöjar obarmhärtigt dålig verksamhet (bl.a. via läckor), och erbjuder utmärkta möjligheter att i seriöst syfte utbyta kunskap och information. Ungdomarna uppfinner hela tiden nya samarbetsformer. Den största orsaken till dåligt samarbete är ju förvisso okunskap. Man misstänker den andre och har ogrundade fördomar helt enkelt.

Just nu befinner vi oss både globalt och lokalt i en situation där alla borde förstå betydelsen av att samarbeta. Man behöver bara knäppa på tv:n och öppna tidningarna. Det finns så mycket att vinna om medborgare, företag, kommuner och stater kunde lära sig nya spelregler, där samarbete och öppet informationsutbyte inte bara skulle vara tillåtet och socialt accepterat utan förväntat och rent av obligatoriskt.

Om vår kultur ständigt skulle gynna förhandlingar och samarbete framom misstänksamhet och konflikt skulle vi kunna förpassa Nashs teori till bokhyllan och historieböckerna, men vi har en bit dit än.

Mikael Forss