Förmedlare av visuella berättelser

Henkka Lindeman gör videor där han lyfter fram också svåra saker.

”Ända sedan jag var barn har jag fotat allt möjligt. För sex år sedan, när jag började göra YouTube-filmer, började fackförbunden fråga om jag kunde göra videor åt dem. Det var så intressant att jag slutade mitt dåvarande jobb som elektriker och bestämde mig för att bara koncentrera mig på att göra videor. Jag har lärt mig det här jobbet genom att göra.

I mitt jobb ingår att hålla planeringsmöten med kunderna, skriva manus, göra en inspelningsplan, filma, redigera och göra postproduktion. Jag gör alltså lite av varje, men att skriva manus är det område där jag briljerar.

När jag hade mitt första stora möte med en representant för en kund, fick jag en fråga om hur jag skiljer mig från andra videoproducenter. Jag gick helt i lås och kom inte på något att säga. Efter en pinsam tystnad berättade jag hur jag redan som barn trivdes i biblioteket bland alla berättelser. Hur fantastiskt det var att vi kunde läsa ett oändligt antal berättelser helt gratis. Mitt drömjobb är att förmedla folks berättelser.

Efter att ha hört det här sa kundens representant att dig ska vi nog anlita för det här jobbet.”

Det var så intressant att jag slutade mitt dåvarande jobb och bestämde mig för att bara koncentrera mig på att göra videor.

”En vanlig arbetsdag – om det ens finns någon sådan – sitter jag på vårt kontor i Vallgård i Helsingfors och skriver manus. Jag svarar också på e-postmeddelanden, men ofta packar jag sedan in tekniken i min väska och beger mig till någon kunds lokaler för att filma. Mitt jobb är inte stressande, bara man får jobbet klart i tid. Hittills har det lyckats.

Det är få som förstår hur mycket jobb man måste göra innan man ens kan börja filma. Ofta hålls mer än ett planeringsmöte, man gör två eller tre versioner av manuset, man måste göra en inspelningsplan, fundera på inspelningsplatserna och instruera alla som ska delta i inspelningen. Allt det här tar två eller tre dagar innan du kommer i gång med själva filmandet.

Jag känner att jag har lyckats när kunden är lika entusiastisk över videon som jag själv är. Det känns också bra när man ser att man har kunnat hjälpa en annan människa, och den här personen verkligen är stolt och nöjd.”

Folk är ofta nervösa framför kameran. Då måste jag kunna lugna dem.

”I mitt jobb får jag verkligen utlopp för min kreativitet. Jag har själv blivit förvånad över hur man kan påverka samhället med filmer. Genom de berättelser som förmedlas kan man väcka diskussion om svåra frågor. I en video filmade vi till exempel ledsna och arga ansiktsuttryck bland fackförbundens medlemmar, som reaktion på regeringens åtgärder. Uttrycken gav vikt åt de texter där medlemmarna tog ställning till regeringens nedskärningar.

I mitt arbete har jag lärt mig att kontrollera min blyghet. Folk är ofta nervösa framför kameran, och då måste jag kunna lugna dem, utan att visa min egen nervositet. Å andra sidan är det bra med nervositet. Det visar för tittaren att videon betyder något för personen som medverkar. En viktig lärdom är att atmosfären vid inspelningen måste vara trygg för att videon ska lyckas.”

Den här artikeln ingår i FFC:s serie Yrkesproffs i arbetslivet, där vi låter de FFC-anslutna fackförbundens medlemmar berätta om sitt jobb. Vi presenterar ett nytt yrkesproffs varannan vecka.