Flimmer & brus: Från blåvitt till mera färgglatt

Det blev ett himla ramaskri när Aalto-universitetet i Helsingfors gick in för att välja lettiska Danis Simanis till ny professor i filmregi, detta framför näsan på tre blåvita, kvinnliga, sökanden.

Utan att direkt ta ställning till valprocessen, eller det faktum att filmbranschen i Finland är en i högsta grad mansdominerad verkstadsindustri, törs man kanske konstatera att det i den därpå följande debatten (läs: pajkastningen) har förekommit både ett och annat övertramp. Övertramp som tyder på att ”lett” och ”man” är en per definition taskig kombination.

Så vad ska man då säga om Dome Karukoski (Lejonhjärtat, Kverulanten), Finlands för tillfället mest framgångsrika regissör? Han är ju den på Cypern födda filmmakaren vars pappa är amerikan och mamma är finlandssvensk, vilket inte hindrar den gode Karukoski från att göra film på flytande finska. Tänka sig.

Även i övrigt är det beklämmande hur insnöad kulturbranschen och i förlängningen även mediefältet är i detta arma land. Rattar man in svensk teve eller radio finns de där; det färgade nyhetsankaret, det mörkmustiga komikerässet och den på ryska skorrande väderleksgurun.

Så inte hos oss, nixpix. Till och med i Svenskfinland, där vi har för vana att slå oss för bröstet över våra liberala värderingar visavi utlandsfödda, får vi nöja oss med typ en ”kvottysk” (syftar på den alltid lika trutbuliga Peter Lüttge).

I den meningen ser åtminstone undertecknad fram emot Mahadura & Özberkan, en pratshow som kör i gång på Yle Puhe i augusti. Det finns dom som hävdar att Susani Mahadura har sina rötter i Sri Lanka och att Yagmur Özberkan flyttade från Turkiet till Finland som femåring, men egentligen är de från S:t Michel respektive Åbo. Det finns en skillnad.

Krister Uggeldahl